Aftonbladet – 1 augusti 1866, sida 2

med systern. Först öfvertygar du mig om en sak som jag högst ogerna vill tro och som djupt bedröfvar mig, och jag får lof att underkasta mig ganska mycket obehag, bara för det att du förmår mig till att tro at: vissa berättelser äro sanna, och så vänder du om och börjar gråta och säger att du icke tror ett ord af alltsammans, så at! jag skall se ut som ett riktigt vilddjur och en förskräcklig baktalare. Nej det är icke värdt att du säger något ty jag vill ej höra derpå. Hvarpå hon lemnade rummet, der miss Phebe fick sitta qvar allena med sina tårar. Under tiden hade lady Harriet i sin fars sällskap begifvit sig på hemvägen, efter ut seendet lyssnande ill hvad han sade, men i sjelfva verket i sina tankar sysselsatt at! framdraga och betrakta alla de möjlighetea och sannolikheter, som skulle kunna bortförklara det oriktiga i Mollys handlingssätt och hennes möten med mr Preston. Denna gång sannades ordspråket om att parler de Påne, et Von en voit les oreilles. Vid en krökning af vägen mötte de mr Preston, till häst och i en riddrägt alldeles comme il faut. Grefven, som red en gammal skymmel och var klädd i en trådsliten hvardagsrock, ropade muntert åt sin elegante inspektor: Åh, god dag, Preston. Jag ville just tala vid er om den der ängsbiten vid Home Ferm. John Brickbill vill nödvändigt plöja upp och höstså den. Det är på det högsta två tunnlatds odlingsmark. Medan de båda herrarne talade om denna vigtiga sak, hade lady Harriet fattat, sitt be lut. Så snart hennes far slutat tala, sade hon: Mr Preston, kanske ni vill tillåta mig alt göra er ett par frågor för att befria mig från en viss oro som trycker mitt sine?