Aftonbladet – 31 juli 1866, sida 2

Ryska åsigter om östersjöprovinsernas ställning. I en längre artikel om Rysslan ! yttrar tidningen Golos följande märkliga ord: Det äkta ryska landets vestgräns sträcker sig från Svarta hafvet längs Österrike, floderna Bug och Niemen till Peipussjön, Narova och Finska viken. Allt som ligger öster om denna linie är i regeringens och alla ryssars ögon rent ryskt land. Bibvehåller Ryssland sin ställning såsom stormakt, så skola våra efterkommande upplefva, att de små lancsdelar, som ligga vester derom, nemligen Kongress-Polen och Östersjöprovinserna, likaledes bli rent ryska. Annars finnes ingen logik i historien. I händelse af ett krig kunde fienden för invånarne i Riga och Warschau militärdistrikt (såsom Preussen nu i Böhmen) förklara, att han vill understödja deras nationala sträfvanden. Invånarne i Warschau militärkrets ha redan med vapen i hand gifvit uttryck åt sina sträfvanden, de i Riga åter ha ständigt varit lydiga sin lagliga öfverhet och aldrig gjort direkt motständ. Men fienden kunde i nationalitetsprincipens ramn göra afseende på deras hemliga önskningar, och de blefve då nödgade att kategoriskt svara. Finnes det hos dem nationala sträfvanden skilda från Rysslands? Ja eller nej. Om ?nej? — hvarföre vilja de då ha sitt eget språk, hvarföre heter det i deras tidningar om den, sow reser till Petersburg, att han farit till Ryssland, hvarföre förföljer man i en rysk stad det ryska språket, hvarföre arbetar man med alla medel på upprätthållandet af medeltidsinrättningar? Öm ?ja? — nå då är allt begripligt. Men då är det äfven begripligt, att en stormakt inom sitt område icke kan tåla sträfvanden, om än aldrig så dolda, hvilka leda bort från enheten och särskildt enstatlig enhet. Detta enkla sätt att drifva politik?7, säger harom Riga Zeitung, ?har det företr det att spara sig sjelf alla förnuftiga grunder och 0as allt svaromål. Skada blott att man ej förr gripit till detta kategoriska do att fråga och svara, utan gjort den mödosamma omvägen att vilja för oss bevisa, att de åsyftade förändringarne i vårt tillstånd fordrades endast i Pframåtskridandets?, de liberala idernas? och den höga kulturens? namn. La mort sans phrase: Denna metod är afgjordt enklare, mera praktisk och beqväm — skada blott att den icke äfven är mera ?tiesenlig?.