Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 3

der Deak räcka hvarandra handen för att införa ett dualistiskt regeringssystem och störta den nuvarande federativa ministåren, som förnämligast stöder sig på slaverna och har sin förnämsta representant i ministerpresidenten Belceredi. Erigsskådeplatsen 1 Italien. Franska tidningen Patrie meddelar nu i ett bref dateradt Wien den 22 Juli, följande skildring af sjöslaget vid Lissa: Amiral Tegethoff, den samme som den 12 Maj 1864 måste-draga sig tillbaka för den tappra lilla danska eskadern i träffningen vid Helgoland, uppehöll sig vid inloppet till hamnen vid Pola på pansarfregatten Erkehertig Maximilian för att observera fiendens rörelser. Signalen från avisoångare underrättade honom om att något ovanligt försiggick borta vid horisonten. Endast tvenne linieskepp af trä, den ena en tredäckare, Kaiser, och den andra en 1tvådäckare, samt den omnämnda pansarfregatten hade ångan uppe. Amiralen stack emellertid ut till sjös med denna svaga styrka, som i närheten af Pola förenade sig med flera pansrade kanonslupar. Då han kom isigte af Zara, erfor han att italienska flottan, bestående af 23 fartyg, af hvilka större delen var bepansrad, stod i begrepp att anfalla Lissa. Trenne skepp, af hvilka tvenne förut hade tillhört Triester Lloyd och hvilka man hade omskapat till krigsskepp, jemte en pansarkorvett, som befann sig i kanalen vid Zaraviken, slöto sig till amiralens flotta. Denna styrka hvars center bildades af tredäckaren Kaiser, posterade sig på något afstånd från Zara, hvars kanoner dagen förut hade förstört en italiensk pansarfregatt. Vid åsynen af eskadern blef kanonaden från land och haf förfärlig. Fyra italienska pansarfartyg, tvenne fregatter och två korvetter, kastade sig med full ångkraft mot den österrikiske tredäckaren. Striden började med förfärligt raseri; tredäckaren, som var inhöljd i rök, liknade ett ohyggligt vilddjur, omringadt af ett koppel hundar. Dess kanonierer , som nästan allesamman voro från Dalmatien och icke för första gången voro i elden, besvarade angriparens fyrdubbla eld med mindre snabb, men säkrare kanonad. Amiralen, som såg den fara, i hvilken skeppet sväfvade, och ville hjelpa det, kastade det med forcerad ånga rakt på enafde stora italienska fregatterna. Denna, som redan blifvit skadad i vattengången, fick härvid en stor läcka straxt under skansklädningen, man hörde starka rop och ett förfärligt anskri. Ett ofantligt svalg tyektes öppna sig mellan vågorna, derpå följde stora ringar på ytan, som strax derefter blef jemn och flat, Fregatten hade gått till botten. En ärorik episod afslöt dess besrafniog. En half bataljon bersaglieri, som voro ombord, klättrade, då de märkte faran, upp i märsen eller klängde sig fast vid tågverket, och i det de lade sina karbiner till kinden, som om de hade varit på en manöver, sände ett sista kulregn ned på Ersehertig Maximiliens däck. Detta sista af. sked från valplatsen gjorde en förfärlig verkap; 20 dödade och 50 sårade föllo rundt omkring amiralen, som tycktes vara osårbar. Knappast hade detta skett och hafvet åter börjat att svalla lugnt öfver tusen lik, förrän en förfärlig explosion hördes. Ett regn af jern och trä, hvarmed menniskolemmar voro blandade, nedföll öfver eska dern, och en ofantlig vattenhvirfvel omgaf fregatten Kaiser. Den österrikiske amiraen erfor nu, att en bomb från tredäckaren hade sprängt den andra italienska fregatten i luften. Det var således å italiensk sida tvenne skepp förlorades, oberäknadt de andra säkert betydliga haverierna. På österrikiska sidan var förlusten i döda ganska betydlig; bland dem befann sig en af de yppersta officerarne i österrikiska marinen, len irlä dske kapten Erie OKlin. Under triden stod befälhafvaren på tredäckaren Kaiser, öfverste de Poöck, hela tiden lugn vå sin kommandopost, utdelande sina orres, som om han hade kommenderat en nanöver.? I en korrespondens till samma tidning rån Milano af den 22 skildras utgången af triden såsom oafgjord, ehuru korrespodenlenten icke döljer förlusten af de tvenne alienska fregatterna samt tillägger att trenne ndra fartyg a. den italienska eskadern förattes ur stridbart skick. Vidare anföres, utt man vid denna drabbning fick ett bevis på de franska pansarskeppens öfverlägsenet öfver de engelska, ty medan de i Frankike bygda pansarfregatterna icke ledo nåson skada af österrikarnes eld, blefvo de på engelska varf byggda italienska pansararlygen mycket illa tilltygade och fingo sina vansar genomskjutna. Il red Italia, som nätan i ett ögonblick gick till botten, var e!t uldeles nytt skepp af betydliga dimensioner ch bygdt på ett engelskt vart. Tidningen Italie påstår att endast en del f italienska flottan deltog i den ofvanlämada siriden och att den icke räknade å många fartyg som den österrikiska eskalern. Fregatten Il Re dItalia hade sänkts f en ofantlig bomb, som nedföll på dess ördäek, och den bepansrade kanonbåten alestro hade genomborrats af kulan från n Armstrongskanon. Enligt Pays var ryket om att italienska flottan hade åter ändt ll Ancona falskt; endast några skepp hade lifvit ditsända, och hela den öfriga italienka flottan befann sig fortfarande i farvatten vid Lissa. Journal des Debats påstår fven att italienska flottan håller sjön som örut och tillägger, att den endast förlorade; venne skepp, pansarfregatten Il Re dItelia ch kanonbåten Palestro, medan österriska skadern förlorad? trenne linieskepp, bland vilka tKaiser4, som hade 900 man omord. De italienska pansarfartyg, som deltogo i jöstriden vid Lissa, voro, enligt en uppgift Opinion Nationale: Re dItalig, 800 hästrafter, 36 kanoner, 550 mans besättning; ke di Portugal, lika styrka; Roma och Veezia, hvardera med 900 hästkrafter, 36 kaoner och 550 man; Ancona, Maria Pia, astelfidardo och San Martino, hvardera med. 00 hästkra och 484 man; he or a