Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 3

Tyska krigsskådeplatsen. Sednaste preussiska bulletiner från syd liga krigsteatern äro daterade den 24 Jul och meddela att högqvarteret ännu befann sig i Nicholsburg. Föregående afton hade förre österrikiska krigsministern general Degen feld, förre österrikiska sändebudet i Berlir grefve Karolyi, förre attachen vid öster. rikiska förbundslegationen hr Brenner sami attachten grefve Knefstein anländt dit; va penhvilans början ansågs då nära förestå. ende. Preussiska trupperna fortfora dock att rycka fram för att koncentrera sig; för. trupperna stodo tätt framför förskansnin: arne vid Florisdorf och wienerboarne kunde se horisonten upplyst af de preussiska vakt. eldarne. Nästan hvarje dag föreföllo små kavallerifäktningar, hvari österrikarne som vanligt droga det kortaste strået. Den 22 Juli stötte 7:de och 8:de preus iska divisionerna vid Pressburg på omkring 35,000 österrikare. Härom meddela de of iciella preussiska underrättelserna följande: Ebenthal, den 23 Juli. I går förmiddag nar vid Blumenau en träffning förefellit, varvid vår 4:de armåkår var engagerad ned 2:dra österrikiska armkåren samt brisaden Mondt. Då preussiska brigaden Bose ramemot middagen redan kommit i ryggen på fienden, och våra trupper äfven ryckte fram i fronten, skulle resultatet af triden säkert blifvit mycket lysande och lutat med österrikarnes tillfångatagande, om icke dessa, kl. 12 på middagen, underättat att vapenhvilan inträdt i full kraft. )sterrikiska trupperna måste för att komma ill Pressburg, marschera förbi brigaden 30se, hvilken först i dag gick tillbaka inom lemarkationslinien, efter att ha tillbragt atten vid Jägermiähle, 3s mil från Pressjurg. Utom detta preussarnes framträngande not Wien och Pressburg omtalas också att itskilliga kårer gått fram i Waagdalen i iktniog åt Komorn, således efter hufvudnassan af österrikiska armån, som 130,000 nan stark sökte uppnå Donau på denna äg, under det blott 20,000 man blifvit varlemnade i Olmiätz. Marchfältet, der preussiska trupperna för ärvarande äro koncentrerade, är den stora ill erkehertigdömet Österrike hörande slätt, om midtför Wien utbreder sig mellan )onau och nedre March, på Donaus ventra strand från Bisambergen nära Kornieuburg österut till Marchs mynning inemot 3ockfliess. Marchfältet är en vidsträckt, ippen slätt utan kullar eller skog, glest beodd och periodiskt öfversvämmad af Marchoden. I historiskt afseende är det minnesärdt genom två bekanta fältslag.Den 13 uni 1260 slog här konung Ottokar af Böhnen vid byn Kroissenbrunn, två timmars äg nordvest om Marchmynningen, kung Bela IV af Ungern och eröfrade Steiernark. I den andra bataljen den 26 Aug. 278, hvilken dock icke stod på den egentga slätten utan vid byn Stillfried, 8 timvars väg norr om Marchs mynning, stuade samme Ottokar mot Rudolf af Habsurg, som denna dag grundlade habsburgka dynastiens makt. På Marchfältet, ehuru ärmare Wien, befinna sig också de 1809 loddränkta slagfälten vid Aspern och Waram. Rörande preussarnes framryckande till Jarmstadt skrifves från nämnde stad den I dennes: Omkring kl. 2 i går eftermidag kom på vägen från Ressdorf en af 7 ragoner bestående ströfpatrull. Efter att a inhemtat noggranna upplysningar om de vilitära förhållandena, begåfvo sig dragoerna till rådhuset och anmälde, utan att ertill ega något bemyndigande, som anföaren sednare sjelf tillstod, att på aftonen kulle komma en inqvartering af 12,000 man ch 2200 hästar, hvilket genast meddelades tadens invånare. Nu började ett lif, värigt en Hogarths pensel. Bagareoch slagarebutikerna voro fulla af menniskor, och rom kort tid var hela förrådet utsåldt. reussarne, som redo en och en omkring å gatorna och gjorde ett och annat uppöp, hvarvid de alltid betalte kontant, fingo nart ett betydligt följe af gatpojkar och irgossar, som blåste i fingrarne och kalade dem ?Bismarckare?. På torget nådde etta tumult sin höjd och man inskränkte ig icke blott 1:11 skällsord, utan man katade äfven stenar efter dem, så att soldaerna slutligen bestämdt förklarade att de kulle bruka sina vapen, om icke oväsen. et tog slut. Detta i förening med borgares ansträngningar bragte orostiftarne till örnuft och befriade oss måhända från en or olycka. Efter ett kort uppehåll återinde preussarne san ma väg de kommit. olen gick ned men någon inqvartering ördes ej af. Då fick man ur pälitlig källa eta att det icke fanns någon militär melin Darmstadt och Nienburg, hvarifrån komnen skulle komma, och blef slutligen öfertygad om att darmstadtarne blifvit narade April. — Dagarne efter kommo likäl som bekant preussarne verkligen dit. I staden Celle i Hannover ha redan en ång förefallit alvarsamma excesser, hvilka pprepats natten mellan den 19 och 20, då e antogo en bestämdt politisk karakter. rbetarne öfverväldigade brandmanskapet, m ställde sig emot dem, drogo fram geom gatorna, slogo in fönster och dörrar, rstörde varor och möbler, tömde här och er några penninglådor i butiker och dede bytet. Pöbelns raseri uttömde sig till örsta delen mot personer, som underteckat den bekanta hannoveranska förklarinen af den-12 Juli. Skadan uppskattas till ),000 thaler; mer än 90 personer, såväl arlar som qvinnor, äro arresterade. Att edsstörarne icke handlade af egen drift, an voro dertill uppeggade, synes icke blott hela deras beteende, som vittnade om emlig ledning, utan ock af en mängd fällda tranden. Sedan 3 kompanier preussare ryckt, är lugnet återställdt och hvarje mling af mer än 5 personer på gator och rg är förbjnden. De stackars nordtyska furstarne, som nu sig reducerade till en ställning, ungefär otsvarande de mediatiserade indiska furarnes, så att de af all sin makt och herr;het endast behålla ett slott och en rund