Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 3

rev OR a I vlerkenwel!, Islipgton och andra stadsdelar, och efter stora ansträngningar lyckades det dessa herrar att komma fram till polisstyrkan, som stod rangerad på linie med dragna vapen. Dessa herrar begärde af polisen tillåtelse att få komma in i parken, men detta afslogs. Då deras afsigt blott varatt konstatera detta afslag, återvände de för att sätta sig i sp-tsen för folkmassan och i enlighet med det uppgjorda programmet gåfvo de order att man skulle marschera åt Trafalgar-sqvare. Men folkmassan, som fått kännedom om hvad polisen svarat, började i stället göra anfall mot ingångarne till parken, och nu uppstod ett tumult, under hvilket polisen begagnade sina vapen, och mr Beales och öfverste Dickson lära dervid blifvit sårade. Folkhoparne kände fullkomligt till polisens afslag och reformkomitens beslut att hålla mötet på Trafalgar-sqvare, .men stör: sta delen visade sig föga villig att följa uppmaningen. Grindarne till parken voro starka, men det tycktes ej vara så omöjligt för iolk.I massan att ry ka sönder gallerverket, och försök blefvo också straxt gjorda. Polispersonalen dröjde ej att skynda till de anfallna punkterna och någon stund förmådde den förhindra folkets inströmmande i parken: men den var för fåtalig att kunna förI svara en så lång linie, och slutligen gåfvo grindarne vika och folket vältade in i parken från flera genombrutna punkter af den parken omgifvande muren. Flera af polistjenstemännen och af folket sårades, några ganska svårt, och polischefen sjelf lär träffats af kastad2 stenar. En karl lärer blifvit dödad, s:ges det. Slutligen arresterade polisen en stor mängd personer. Mot kl. 8 erböill sir Richard Mayne förstärkning af trupper, men nu var muren genombruten på många ställen, och folkmassan, som befann sig i parken, var så betydlig, att trupperna ej kunde göra något. Folket förhöll sig också alldeles stilla och stod helt fredligt omkring de talare, som på åtskilliga ställen uppträdde och yttrade sig rörande dagens stora fråga. Bland de uppträdande var en miss Harriet Laws, som med stor värma berörde folkets politiska och sociala rättigheter. På annat håll hade folkmassan med acklamation gifvit sitt bifall till följande resolution: ?Detta meeting ogillar på det mest energiska sätt det försök ministeren gjort att styra landet med våld, samt det felsteg ministåren gjort då den komprometterat reseringens värdighet genom att utan att det behöfts framkalla en kollision mellan folket och den allmänna ordningens upp: rätthållare. Mötet besluter, att en deputation af minst sex personer skall till Hennes Majestät öfverlemna en petition, undertecknad af ordföranden, med begäran att lord Derby och hans embetsbröder måtte afskedas och nya ministrar utnämnas, som bättre förstå uppskatta värdet af Hennes Majestäts undersåters hf och bättre uppfylla de pligter, som åtfölja det höga förtroende dem ifves.? Det blef allt mörkare på aftonen och folkmassorna skingrade sig småningom. Kring 10-tiden funnos blott få personer qvar i Hyde Park. De folkhopar, som åtföljt mr Beales, anlände till Trafalgar-Sqvare omkring kl. 8, efter att ha passerat förbi Carlton-klubben, utanför hvilken de väsnades förfärligt, samt förbi reformklubben, hvars medlemmar svarade med helsningar och hviftningar med näsdukarne på massans frenetiska handklappningar. Talarne bhöllo tal från trappstegen till Nelson-monumentet ; alla öfverensstämde de i att ogilla sir Richard Maynes och inrikesministerns beteende. Liksom i Hyde Park gjorde nattens inbrott slut på reformdemonstrationen i denna del af staden. På tisdagsmorgonen kl. 10 tågade en betydlig folkmassa till Hyde Pars i ändamål, tyckes det, att fullborda det förstörelsearbete, som aftonen förut ej hunnit afslutas. Scenen erbjöd en sörglig anblick: på alla håll hade parkgrindarae blifvit sönderryckta och stycken vf dem lägo kringströdda här och der i allterna. Föga fanns qvar af buskar och växter, och det tycktes vara för att tillintetgöra återstoden af dessa parkens prydnader som denna folkmassa, tillhörande stadens lägsta folkklasser, tågat ut. Polisen, som ej visste af detta tilltag, ankom ej förr än kl. 1. De första detachementerna förmådde ej afstyra ofoget, men förstärkning avlände snart. På flera ställen ! gjorde polisstyrkan bruk af sina vapen och orostiftarne af stenar, spillror af grindarne m. m., och på detta sätt fortfor oväsendet till mot kl. 7 på aftonen, då öfverste Dickson, mr Brooke, mr Mason Jones och flera framstående medlemmar af reformkomiten anlände. Eiter af myndigheterna erhållet tillstånd adresserade sig dessa herrar till folkmassan och uppmanade den att återgå till ordningen. Rädet följdes af en del af hopen, men återstoden, bestående af karlar med misstänkt utseende samt pojkar, afslog uppmaningen att lemna platsen. Mot qväl-l: len blef polisen förstärkt med flera kompanier af grenadierer och hästgarde, hvilka i förening lyckades drifva birthoparne, dock först eter lifligt motstånd. En stor mängd personer blefvo äfven nu arresterade. Sednare på aftonen genomtågade en hopl individer, kommande från parken, Pall Mall: och slogo in fönstren i flera hus, bland andra i Atheneum och United-Service-klubben. Orostiltarne tycktes här ej vara ledda af någon annan afsigt än att förstöra det som kom i deras väg. Sjukhusen mottogo äfven denna dag några sårade, men med undantag af en eller två tyckas blessyrerna ej vara af allvarsammare beskaftenhet. Samma anmärkning äller om de på måndagsaftonen sårade. in gosse om 14 år blef beklagligen under tumultet öfverkörd af två vagnar och afled. Polisdomstolen vid Marlborough-street började redan på tisdagen ransakning med ett stort antal af de individer, som under oordningarne på måndagsaftonen blefvo häktade. Större delen af dem dömdes till fängelse från några dagars till tre eller fyra månaders, med eller utan arbete, efter beskaffenheten af deras bragder. John Bright hade blifvit bjuden att bivista