Aftonbladet – 30 juli 1866, sida 2

— Kongl. teaterns sista representaion under denna saison gifves i morgon afton, då m:ll Gelhaar har sin afskedsbenefice. Det är sista gången hufvudstadens publik får tillfälle att höra denna sångerska, som ännu ganska ung borde ha framför sig en på konstnärliga triumfer rik bana, men som nu icke blott lemnar den t-ater, der hon sedan ett tiotal af år genom ihärdiga studier och bemödanden utvecklat sin talang, och der hennes artistiska personlighet uppehållit en hel rikhaltig repertoire inom operakomikoch operett-genren, utan tör alltid öfvergifver scenen. Om man icke har någon rätt att klandra äfven den allrautmärktaste artists böjelse att draga sig tillbaka i det enskilda lifvet just vid den tidpunkt, då den konstnärliga förmågan nyss hunnit sin fulla utveckling, så kan man dock icke annat än beklaga, att man aldrig mera skall kunna på vår lyriska scen få se denna Rose Friquet (i Villars dragoner) denva Catharina (i Kronjuvelerna), denna Anna (i Hvita frun), denna Adina (i Kärleksdrycke), denna Rosina (i Barberaren) o. 8. v. Någon utsigt att i första hand kunna fylla den lucka, som härmed uppstår i vår operarepertoire, förefinnes icke. Emellertid eger manj genom morgondagens representation ett tillfälle att ge en byllning åt dn bortgående artisten och att ännu en gång få se henne som Marie i regementets dotter, som utgör en af, hennes yppersta roller.