mer isynnerhet den karakteristiska uppfattningen af ställningen. Lord Macaulay framställes nemligen sittande i akademisk högtidsskrud, hvars veck fallit rikt ned. Venstra handen håller en bok, under det att den högra fast omsluter den venstras handlofve, och den ena foten är lagd öfver den andra. Detta är nemligen just den ställning, som den berömde historieskrif. varen brukade antaga, då hans själ upptogs af någon id, som helt och hället beherrskade honom. Det tankfulla ansigtet öfverensstämmer med den öfriga hållningen. — Det nya operahuset i Paris kommer att rikt smyckas af statuariska och plastiska arbeten. De byster och medaljonger, som skola pryda den stora vestibulens och femte foyerns facader, äro ordnade på följande sätt: På hufvudfacaden anbringas 4 medaljonger i arkadernas hvalfbågar: Cimarosa, Pergolese, Bach och Haydn: dessutom sju byster af guldbrons i oxögonfönstren : Rossini, Åuber, Beethoven, Mozart, Spontini, Meyerbeer och Halevy. För hufvudfacadens ryggsida äro två bröstbilder bestämda: Secribe och Guinault; för hvardera af de båda sidofagaderna tolf bröstbilder. Bland dessa nämnas till höger: Monteverde, Duranti, Jomelli, Sachini, Lesueur, Berton, Boildieu, Herold, Donizetti och Verdi; till venster: Cambert, Campra, J. J. Rousseau, Philidor, Ticcini, Pat siello, Cherubini, Mehul, Nicolo, Weber, Bellini och Adam. Vid femte foyern skola fyra byster uppställas: markis de Souedeac, Servandoni, Moreau och Louis. — Gounods ?La Colombe? har endast rönt måttligt bifall på Opåra comique i Paris. Den af Barbier och Carr skrifna texten är fadd, och musiken, ehuru på sina ställen ganska vacker, står långt efter Faust.