Aftonbladet – 28 juli 1866, sida 2

Dagen derpå red lady Harriet till Hollingford och gjorde ett besök hos mamsellerna Browning. Hon kunde ej tala om det sqvaller hon hört vid någon som ej vore Mollys verkliga vän. Men hon ville nödvändigt veta sanningen, och så började hon, helt oväntadt, att tala om saken, Hvad vill allt detta säga, som man talar så mycket om — om min lilla vän, Molly Gibson och mr Preston ?4 frågade hon. Ack, fröken Harriet! Har ni också hört det? Vi äro så ledsna! Ledsna, öfver hvad? -Jag tror, med ers herrlighets tillåtelse, att vi ej böra säga något mera, förrän vi fått höra huru mycket ni vet om dettat, sade miss Browning högtidligt. Nej, svarade lady Harriet småskrattande, jag säger icke hvad jag vet förrän jag är viss på att ni vet mera. HSedan skola vi göra kristligt byte om ni så vill.4 Jag är rädd att det ej är att skratta åts, sade miss Browning, skakande på hufvudet. Stackars Molly! Man säger så mycket i staden. tMen jag tror det ej, det försäkrar jag?, utbrast miss Phebe halft gråtande. Ja, då tror jag det icke heller, sade lady Hariet och tog miss Phebes hand. Det är mycket bra, Phebe, att du nu icke tror det, men jag skulle gerna vilja veta hvem det var som öfvertygade mig att det var sannt, mot min vilja, det skall Gud u Tag berättade bara hvad mrs Goodenough sade, men jag är viss på att om du sett Molly, så som jag såg henne häromdagen, sittande för sig sjelf i ena ändan af rum. met, utan att någon talade vid henne, och vändande bladen i vyer af Ver ggn och Wales tills hon blifvit trött deraf, och ändå