Aftonbladet – 28 juli 1866, sida 2

och tyckte om att se huru hans landtbruk sköttes och huru hans underhafvande styrde och ställde för sig i sina egna hem. Han var road ar att höra talas om deras barndop, bröllop och begrafningar och hade ett kungligt minne, ty han igenkände alltid den person han en gång sett. Med ett ord: om någonsin en pär af England var en sqvellerkäring, så var lord Cumnor denna pär; men han var en mycket beskedlig sqvallerkäring och red omkring på godset med fickorna fulla af småmynt åt barnen och snuskarduser åt de gamla. Han drack gerna sin kopp t om aftonen i sin hustrus rum, och vid denna sqvallrets älsklingsdryck, upprepade han gerna allt hvad han hört under dagens lopp. Lady Cumnor var just så mycket bättre att en kunde finna nöje i sådant smått prat som det mylord trakterade henne med; men hon hade alltid så skarpt fördömt vanan att höra och före sqvaller, att hon alltid, sedan hon likväl först åhört grefvens historier, ansåg sig böra inlägga bestämd protest emot sanningen deraf. Emellertid hade det blifvit en vana för alla familjens medlemmar att, sedan de hemkommit från sina dagliga promenader till häst eller fot, samlas i lady Cumnors rum och der, medan de läppjade på sitt t, berätta de små nyheter de på förmiddagen fått höra. Men då de sagt allt hvad de hade att säga, icke förr, måste de alltid åhöra en kort predikan, hållen af .hennes:herrlighet, öfver de väsbekanta texterna: huru småaktigt det är att tala om personer och icke om saker, huru säkert det var, att intet af allt hva de hört var sannt, och huru nedsättande för hvars och ens personliga karakter det var att upprepa osanningar. En afton i November var man sålunda församlad i lady Cum, nors rum. Myledy, helt och hället hvit