Aftonbladet – 27 juli 1866, sida 3

afgjor — Tändnålsgeväret. Kölnische Zeitung för i måndags meddelar en längre artikel rörande det preussiska tändnålsgevärets goda egenskaper. Efter det artikelförfattaren visat hvilka olägenheter vidlåda mynnings laddningsgeväret, dels genom dess otymp lighet vid laddningen, dels genom den mindre expansionskraft krutet eger i sådana gevär, m. fl. olägenheter, fortsätter författaren på följande sätt: Sedan en gäng möjligheten att kunna ladda bakifrån blifvit kohstaterad, funderade man ut en mekanism att åt infanterigeväret bereda möjligaste största styrka, egenskapen af hastig laddning samt lätthandterlighet och allt i dessa hänseenden önskvärdt har genom den pre a uppfinningen blitvit vunnet. Den färdiga patronen inlägges bakifrån i loppet, genom bvilken operation tändnålen drages tillbaka och vid skottets lossande skjuter tändnålen genom en spiralfjeder hastigt in i patronens bakre ända. Mellan kulan och krutet sitter den så kallade tändspegeln, som bär tändmossan, hvilken antändes då tändnålens spets slär in deri. Den del af loppet, i hvilken patro nen inlägges, är vidare än den återstående delen deraf, så att skottet alldeles fyller mynningen till det egentliga loppet och således genöm krutkraften med väld mäste pressas ut. Deraf blir en följd, att krutladdningens gaser kunna verka så att de gifva kulan en ej förr ansd hastighet och då kulan noga passar i loppet, utan att, sågom vid laddningen med laddstock, ha skadats i spetsen, så blir skottet så exakt som men någonsin kan tänka sig det. Farten af en kula ur ett preussiskt tändnålsgevär är efter 2000 stegs geuomlupet afstånd stark nog att döda en menniska, medan den öfvade soldaten på 500 steg aldrig förfelar sitt mål; hvaremot med ett mynningsladdnpingsgevär man knappt kan skjuta exakt på 200 steg och på högst 400 steg verkar skottet dödande. Af det anförda framgår, att icke användandet af tändnålen utan laddandet bakifrån är det, som gifver åt preussiska tändnälsgeväret dess företräde framför andra. Tändnålen bar genom antändningssystemet också sina militöra fö , gel rligheten och isynnerhet derför att äfven under starkaste regna trupperna kunna skjuta utan att befara att geväret klickar. Man har från många håll påstått, att förfärdigandet af ammunitionen för tändnålsgeväret vore preussiska regeriv gens hemlighet, men så är icke fallet. En tändspegel af hoprulladt papper kan göras af hvem som helst, som skaffar sig de nödiga mekaniska inrättningarna. Sammansättningen af tändmassan, som af rålen antändes, är bekant för hvarje kemist och skiljer sig föga från den som användes i de vanliga knallhattarna. Hemligheten åter, som gjort att de öfriga militärstaterna ej i sina armåeer infört tändnälsgeväret eller i allmänhet ett bakladdningsgevär, ligger deri, att mihtära Teorganisationer, som göra en totoländring i exercisreglementen och manövrer nödvändig och som genast ha till följd en kontant utgift af många millioner, ej låta så lätt verkställa sig. Lyckligt för preussiska staten, att dess regering i tid dragit försorg om att anskaffa ett skjutvapen, som är ötriga nationers så öfverlägset, hvarigenom också vår uppgift i det nuvarande kriget betydligt underlättats och en mängd preussiskt blod sparats. Men då utländska tidningar tillskrifva våra framgångar på Böhmens slagfält ensamt tändnöälsgeväret, så är detta att gå för långt. Lika litet som det bästa instrument är i stånd att skapa en tonkonstnär, lika litet gör det bästa gevär en god soldat. Först när andra stater anställa prof med tändnålsgevär, något som nu redan sker, skola de finna, att till det temligen tunga gevärets handterande också fordras preussiska muskler och att blott så fullkomligt exercerade soldater, som de preus siska äro, kunna draga nytta af alla de fördelar, som tändnålsgeväret erbjuder., — Trägas. Man läser under denna rubrik i Eskilstuna Allehanda: I mellersta och södra Tyskland har sedan flere år tillbaka begagnats trägas i stället för den i vårt land allmänt begagnade stenkolsgasen och man har der fonnit densamma i alla afseenden förmånligare, icke allenast för det betydligt billigare priset, utan ock derför att man vid densammas tillverkande och begagnande undviker de skadliga gasblandningar af svafvel m. m., som stenkolsgasen innehåller och hvilka endast genom fullstän diga och dyra reningsmetoder kunna afhjelpas. På industriutställningen i Stockholm finnes utstäldt ett trägasverk, tillverkadt vid Hellefors bruk i Södermanland efter bä sta tyska meioder och tillhandahållas äfven der uppgifter på den ringa kostnaden at endast omkring 3 rdr pr 1000 kubikfot gas, inberäknadt ränta och emortering, hvartill gasen genom dessa verk erhålles, och hvil ket pris är heräknadt efter i Siockholm gällande pris 10 rär pr fomn furuved och bör sålunda under andra förhållanden än ytter