— Bellmansfesten visade i går sia gamla förmåga att draga bufvudstadens innevånare till Djurgården. Efter den ;egniga och ruskiga väderlek, som rädt nästan under hela denna månad, inträdde för några dagar sedan ett väl behöfligt omslag hbäri. Gårdagen blef äfven vacker och klar, och denna omständighet, i förening med nöjet att höra den odödlige skaldens sånger, hade utlockat !en oräknelig menniskomassa, som höljade öfver Djurgärdsslätten och strömmade framåt parken och platsen omkring Bellmans staty. Öfverallt rådde lif och munterhet, och den större högtidlighet än under de sednare ären varit fallet, hvarmed Bellmansfesten i går firades af sällskapet P. B., gaf åt det hela en förhöjd prägel of festlighet. Såsom vanligt voro bysten och den bakom densamma uppförda estraden, hvarpå en af musikkårerna hade sin plats, rikt beklädda med guirlander sf blommor och eklöf. Ofvanför Bellmansro var en annan musikkår placerad, och dessa spelade, alternerande med hvarandra, under hela eftermiddagens lopp, de välkända melodierna, hvarpå tusentals åhörare, packade hufvud vid hufvud, lyssnade. Ornkring kl. 8 anlände sällskapet P. B., som integit misdag å Blå Porten, med sin utmärkta sängkör i spetsen, till bysten, nedanför hvilken åtskilliga sånger afsjöngos: Hvila vid denna källat, cHvem är som cj vär broder mins, m. fl., dervid den lifvade stämningen hos åhörarne gaf sig luft genom handklappningar och bravorop. Efter sångens elut tögade P. B. under uppstämmande af Wennerbergs marsch: Stå stark, du ljusets riddarvakt till Bellmansro, från hvars öfre balkong, som var ecklärerad med flera rader kulörta lyktor, flera sånger afsjöngos under aftorens lopp, hvilket, i förening med det vackra månskenet, qvarhöll de lyssnande folkskarornta till sent på qvällen. Inga störande uppträden egde, såvidt vi erfarit, rum under festen, oaktadt en så ansenlig folkmassa var i rörelse. För att förekomma det okynne, som begicks förlidet år, hade af polisen nödiga åtgärder vidtagits.