som kunde muntra upp mig litet; ty såinstängd, som jag nui!jorton dagar varit med pappa och dig, så har jag blifvit riktigt nedstämd och uv humör. Dessutom harjag ej hjerta att hindra de unga från nöjen, som passa deras ålder. Ack, söta mamma, jag vill så mycket hellre stanna hemma! Godt, godt! Jag tycker bara att det är temligen sjelfviskt af dig, då jag så gerna gör den uppoffringen för din skull. Men då är det ju on uppoffring, och jag har allsingen lust att gå. äGodt! Jag sade ju att du kan stanna hemma, om du ; disputera bara inte med mig, det är så tröttande för en sjuk person.4 En tystnad vppstod. Mrs Gibson bröt den, i det hon sade med klagande stämma: Kan du ej hitia på något roligt att tala om, Molly?t Molly framdrog ur sitt minnes gömmor några små nyheter. som hon nästan glömt, nen hon fann sjelf att de ej voro mycket roande, och mrs Gibson tycktes finna detsamma, ty hon sade efter en stund: N Jag skulle önska att Cyntia vore hemma!4 Detta tog Molly såsom en förebråelse för ut hon sjelf ej var det ringaste underhållande. Skall jag skrifva och bedja henne komma hem igen? frågade hon. Ja, jag vet inte rätt; jag skulle önska ng vissle en hel del, som jag inte vet. Du har väl inte hört något från den käre Osyorve Hamley, eller haru?4 Molly, som väl ibögkom sin fars tillsägelse att ej tala om Osbornes, helsa, gaf ntet svar och ej heller behöfdes något sålant, ty mars Gibson fortfor straxt: . 4Ser du, mr Hinderson har fortsatt med in uppmärksamhet mot Cyntia... Och hvad