hans öra, men stackars Molly måste oupp hörligt deltaga i de sällskaper, hvartill nu togs anledning af det besök mrs Pawes erhållit af sina vackra systerdöttrar, som dröjde någon tid hos henne. Mrs Gibson bade förkylt sig och hindrades af en svål bröstkatarr att deltaga i de bjudningar som gjordes för mamsellerna Oakes, som sagdt, rätt vackra, men obildade unga flickor, be. ständigt pratande och skrattande, med största Inst i verlden alt kokettera för presten, mr Ashton, för hvilken de dock aldrig lyckades göra sin afsigt begriplig. Mr Preston mottog ej så ofta som föregående vinter de inbjudningar man sände honom lika flitigt som förr, ty till honom sträckte sig ej den skugga som hvilade öfver Molly, hvars hemliga möten med honom hade så förolämpat siadens dygdemönster. Molly sjelf bjöds öfverallt, emedan det icke gick an?, att visa doktorn eller hans fru midre uppmärksamhet än förr; men öfverallt tycktes man ingått en tyst öfverenskommelse att ej mottaga henne som fordom. Alla voro höfliga, men ingen var bjertlig emot henne, det var som om något man ej kunde beskrifva, men väl se, en formlös dimma eller skugga, kommit emellan henne och hennes lilla umgängeskrets. Oaktadt Molly hade både ett rent samvete och ett modigt sinne, grep det henne dock djupt att sålunda se sig blott tåld, icke välkomnad. Då mamselierna Oakes första sängen sågo den så mycket omtalade hjeltinnan i den intrig man berättat dem, kritiserade de hennes utseende i temligen hörbara hviskningar, utan att bry sig om att deras ord tydligen nådde Mollys öra. Den sednare var uppriktigt glad öfver att både hennes far och hennes styfmor voro hinIrade att deltaga i sällskapslitvet, och så