tCHvad är då att göra? sade han. SSkall jag ingenting företaga för att motsäga dessa kripglöpande rykten? Skall jag gå omkring leende och glad, och veta att man på det sättet talar om dig? Jag fruktar det. Jag är så ledsen deröfver, ty jag ville ej awt du skulle få höra det minsta om detta, och nu ser jag hura det bedröfvar dig. Men då ingenting vidare inträffar, som ger näring åt detta prat, så skall väl eqvallret och gissningarne dö bort till sluts. Jag vet ju att du tror allt hvad jag sagt och att du litat på mig pappa? Ack, för min skull, haf litet tålamod med detta prat och dessa rykten!4 Det blir mig en härd pröfning, Molly ! För min skull, pappa!Xs cJag kan ej heller se hvad jag eljest skulle göra, svarade han nedslagen, såvida jag ej kan få fatt i Preston. Det vore det värsta af alltsammans. Då finge man ännu mera att tala om. Dessutom var han visst icke så mycket att klandra, tror jag. Jo! det var hän! Men mot mig uppförde han sigialla fall oklanderligi, tillade hon, ihågkommande hans ord, då mr Sheepshanks träffade dem båda i parken: Ni, åtminstone har ej begått någon haändling att blygas öfver.4 Ja, du har rätt. En tvist mellan män, hvarvid en qvinnas namn måste nämnas, bör till hvarje pris undvikas. Men iörr eller sednare skall jag taga reda på detta af Preston, Han skall finna det föga angenämt att hafva invecklat min dotter i en så tvetydig sak. Men det har han icke gjort, pappa. Han visste ej alt jag skulle komma, väntade icke att möta mig, och skulle helst icke tait emot det bref ag lemnade honom, om fan kuonat slippa GEt. (Förts.)