irka 1 svensk mil djup, passeras, sedan r värsta faran för brytning öfver. De re första avärgteterna äro öfver, nemligen uständans nedläggande, utläggningen från ustens yttersta kant, som är förfärligt stuande, och sedan ett ställe, hvilket i månlags passerades, nemligen en 100 mils lång läld, hvilken är öfver ?3 svensk mil djup. Allt gick dock väl, och derför har man bäta hopp.? —— — Produktionen af hvitbetssocker i Frankike gör stora framsteg. Efter en nylien offentliggjord beräkning har, under tilen från den 1 September 1865 till den 30 Juni 1866, produktionen uppgått till 67,519 tons (— 652,045,600 skälp.), eller 121.639 tons mera än föregående år; under 1860—61 uppgick tillverkningen endast till 100,876 tons. Exporten är också i tillagande. Till slutet af Juni i år uppgick den till 38,906 tons, mot 2,825 tons föresående år, och 1,568 tons för 1860—061. Under det att produktionen af hvitbetssocker sålunda tilltager, har importen af främmande socker minskats och uppgick under de första fem månaderna i år endast till 23,280 tons, mot 67,531 tons liktidigt förlidet år. Det är all utsigt för, att produktionen af hvitbetssocker skall allt framgent ökas, alldenstund jordbrukarne kommit underfund med, att odlingen af hvitbetor betalar sig väl och att det, som återstår sedan sockret blifvit urkokadt, är användbart för hvar ehanda ändamål. — Industriidkaremötet. Det i går förmiddag å stora börssalen öppnade allmänna industriidkaremötet, som pågick till kl. 2, fortsattes kl. 4 e. m. Såsom i gårdagens blad omnämndes, hade mötet till ordförande utsett spegelfabrikören C. Th. Svanberg. Såsom sekreterare fungerade häradshöfding C. Dahlgren, handtverksföreningens sekreterare. Förhandlingarne på e. m. började med fjerde frågan: Är det ej för ordnings vidmakthållande nödvändigt, att, då arbetare antagas, betyg företes från föregående arbetsgifvare, och äro kontrakter mellan arbetsgifvare och arbetare i allmänhet af behofvet påkallade? Om denna fråga uppstod någon diskussion, hvarunder en och annan talare, bland dem hr Schuldheis, ansåg dylika betyg obehöfliga, hvaremot deras nytta förfäktades af Kapten Björkman, hrr Granlund från Grenna, Lindborg, Årnell, Tobias Johnsson (mekanisk fabrikant i Stockholm), Frykblad och Lundh. Några önskade, att betygsbok skulle be. gagnas, andra ansågo, att man kunde nöja sig med skrifna pappersblad. Efter diskussionens slut, antog mötet följande resolution: För ordnings vidmakthållande är nödvändigt, att då arbetare antages, han, om så påfordras, aflemnar betyg från föregående arbetsgifvare, och torde böcker, såsom förr varit vanligt, fortfarande vara ändamålsenliga till betygens inskrifning, hvilka likväl böra affattas i enlighet med den noggrannaste sanning. Hvad deremot kontrakter mellan arbetsgifvare och arbetare vidkomma, så har erfarenheten visat det kontrakter äro nyttiga vid antagandet aflärlingar, hvaremot de i fråga om äldre arbetare vanligen äro af ringa nytta, ofta till och med till skada.? Femte frågan, rörande gagnet af en permanent industriutställning, föranledde en längre diskussion. Hrr Landqvist, Arnell och Björkman talade för gagnet af en sådan. Den sistnämnde erinrade bland annat om huru mycket varans afsättande vore beroende af dess utbjudande och framläggande i en god och lätt tillgänglig lokal. Nyttan af en permanent utställning kunde af ingen motsägas, men frågan vore huru den skulle kunna åstadkommas och på hvad sätt dess ekonomiska bestånd kunde betryggas. — Vi hade i flera år i Stockholm haft en sådan — det svenska industrimagasinet — men detta har ej burit sig, och det fruntimmer, som egnat sin tid och sina krafter åt magasinets upprätthållande, hade fått vidkännas den ena förlusten efter den andra. Af egna medel kunde en sådan utställning ej uppehållas. . Kapten Björkman angaf häretter några utvägar, genom hvilka han an. såg att medel kunde beredas, nemligen genom utställningens sättande i sammanhang med ett konstoch industrilotteri. Dylika lotterier funnos i Köpenhamn, Göteborg och Malmö, och hade mycket godt af dem uträttats, icke minst derigenom, att de värfvat konstnärer, som egnat sig åt industriens tjenst samt gått industriidkaren tillhanda för billigt pris. Tal. omnämnde slutligen, att ett industrilotteri vore på väg att bildas i hufvudstaden genom Stockholms handtverksförenings åtgörande. — Häremot anmärkte någon af de i mötet deltagande, att lotteriväsendet vore en ganska förhatlig sak och förbjudet af lag, hvaremot kapten Björkman invände, att betänkligheterna i detta fall måste vika för det vackra och goda ändamålet. Hr L. J. Hierta såg med nöje det intresse, hvarmed saken omfattades, men hufvudfrågan vore, hvilka medel för en dylik utställnings åvägabringande och upprätthållande kunde anlitas. Detta var ett svårlöst problem. En permanent utställning måste vara tilltagen i betydande skala, för att medföra något gagn, och då blefve omkosts naderna stora. I detta fall omnämnde tal. att de löpande dagliga utgifterna för der nuvarande utställningen uppgingo till 450 å 500 rdr. Den hade erhållit 150,000 rdr af staten samt 100,000 rdr af Stockholms stad. Hittills hade influtit omkring 80,000, hvilken summa dock åtgått till betalande af räkningar för transporter m. m, Hvad som hädanefter inflöte, kunde beräknas för amor tering af anläggningskostnaderna.. Det sannolika vore dock, att åtminstone staten ej