låta den person, som, genom att begagna sig af ditt ädelmod, inledt dig i dessa svårigheter. Du är så ung och betraktar detta som ett blott öfvergående ondt. Jag har mera erfarenhet. I alla fall vet jag ej hvad jag nu kan göra dervid pappa. Jag har kanske varit dåraktig och oförsigtig, men hvad jag gjorde, gjorde jog af egen drift och fri vilja; ingen har hvarken rådt eller tvungit mig dertill. Och jag är viss på att det ej var moraliskt orätt om också oriktigt inför ett säkrare omdöme. Men det är ju förbi nu; bvad jag då företog, gjorde gudskelof slut på hela saken, och det var i denna afsigt jag åtog mig uppdraget. Om folk nödvändigt vill tala om mig, så får jag finna mig deri, och det måste du också, älskade pappa. Vet din mor — vet mrs Gibson något om detta? frågade doktorn häftigt och oroligt. Nej, icke det ringaste, icke ett ord. För all del, säg ingenting åt henne. Detkunde göra mera ondt än något annat. Jag har verkligen sagt dig allt hvad jog har lof att säga.tt et varen stor tröst för mr Gibson att hang hustru ej hade något med denna sak att göra. Han hade nemligen blifvit djupt och hastigt gripen af en fruktan att den maka han valt för att skaffa Molly en beskyddarinna och ledsagerska skulle varit medvetande om dessa obetänkta möten med mr Preston — ja, kanske till och med anstiftat hela denna brydsamma sak för att rädda sin egen dotter; ty att Cyntia på ett eller annat sätt förorsakat desea ledsamheter, derpå tviflade han ej. Denna tröst var emellertid den enda Mollys begäran att styfmodren skulle ingenting få veta, kunde skänka hennes far, som verkligen var mycket bekymrad, ;