alltför upprörd för att kunna lugnt öfverväga saken, borde han känt sig tröstad af detta utrop. Men i stället att draga någon slutsats deraf, sade han genast: Molly, hvad är detta, som man berättar mig? Att du fört en hemlig brefvexling med mr Preston och haft möten med honom om aftnarne?? Ehuru han förklarat att han ej trodde allt detta och ehuru han i själ och hjerta ansåg det falskt, var hans stämma dock skar och hård, hans panna dödsblek och hans vå Molly fästade blick genomborrande. Molly darrade som ett asplöf, men sökte ej undgå denna blick. Hon svarade icke genast, ty hon öfvervägde hastigt, huru mycket hennes förhållande till Cyntia skulle binda hennes tunga. Det var blott ett ögonblicks besinning, men detta ögonblick var låpvgt för den, kom väntat, som längtat efter ett häftigt och harmfullt förnekande af hela beskyllningen. Han hade, utan att veta det, med båda händerna fattat om hennes handleder, och i sin otålighet grep han så hårdt om den ena, att bon ofrivilligt uppgaf ett lätt rop af smärta. Han släppte hennes hand och hon såg på märkena efter hans jernbårda fingrar, medan bittra tårar stego 1 hennes ögon vid tanken på att han, hennes far, kunde haft hjerta att göra henne så ondt. I detta ögonblick föreföll det henne vida mera besynnerligt att han så kunde behandla sitt bara, än att han skulle fått höra — om ock i en oriktig form — hvad hon så bemödat sig att dölja. Med en barnslig åtbörd visade hon honom sin arm, men det medlidande hon kanske väntat, uteblef alldeles. Bahl4 sade han med en hastig blick på hennes arm, det der är ingenting — ingenting. Svara på min fråga, Här du —