Aftonbladet – 25 juli 1866, sida 3

gar, så att äfven svenska fartyg kunna upp tagas i föreningen. Anledningen härtil skall vara den, att redare i Stockholm ytt rat sin önskan, att få sina fartyg upptagn: i den norska föreningen, sedan nu assurans föreningen i Stockholm upplösts. Efter at artikelförfattaren med mycken värma utta lat sig för den antydda åtgärden och veder legt åtskilliga deremot riktade invändnir gar, afslutar han sin uppsats med följande ord: Som ofvan är nämndt, låta assuransföre. ningarne nu fartygen besigtigas vid det norske Veritas?. Hvilken fördel skulle det ej vara för denna inrättning, om denna gemensamma assurans komme till stånd! Redan våra egna fartyg utgöra en ansenlig flotta, som med rätta fan göra anspråk på att styras och bedömas efter egna lagar och reglor. Det norske Veritas? är ett bemödande i denna riktning. Om nu de svenska fartygen, liksom våra egna, komme att höra under denna institution, hvilket ökadt anseende skulle den ej då kunna göra anspråk på, och med hvilken vida större kraft skulle man ej då kunna framlägga och åberopa dess certifikater! Det är en skam, att vi svenskar och norrmän, som ej erkänna någon öfverman i sjöduglighet, ej skola anses kompetente att bedöma våra egna far1y8gHittills har man ej förunnat oss denna kompetens. Franska eller engelska stämplar ha behöfts för att skaffa våra fartyg tillträde-till fraktmarknaden. Detta är dock en absurdilet, men den har häfd, och det fordras ansträngning och kraft att bekämpa den — men hur skulle vi lättare, bättre kunna öka våra krafter, än genom anslutning till våra grannar, och när gilves ett vackrare tillfälle än det nuvarande? Låt detta bli ett steg fram emot den närmare förening med våra svenska bröder, som vi sträfva för, när vi ställa till nationalekonomiska möten och skandinaviska utställningar. Hvad hjelpa alla dessa vackra lemonstrationer, hvad betyda dessa uniobella festdagar med stora löften om broierssione och gemensamhet, när löftena ömmas och den broderliga stämningen ägges af som en annan högtidsdrägt? Må le öfverföras i det praktiska lifvet. Må vi ka, så långt gagneligt är, alt göra våra onomiska intressen lika gemensamma, som ra politiska. ————-? X