Aftonbladet – 23 juli 1866, sida 2

— Fru Amanda Palm, född Gerlach, hvars starka och omfångsrika röst för några är sedan, då hon uppträdde på Kongl. teatern, illdrog sig uppmärksamhet, och som under det sednaste året studerat i Paris för de berömda sånglärarne Masset och Delessart, vifver nästa onsdag en soir i hr De la Croix salong, hvarigenom man får tillfälle att förnya bekantskapen med hennes nu mera utvecklade talang. ———A — Väderleken. I förgår och i går har i hufvudstaden och dess grannskap blåst en särdeles häftig orkanartad nordlig storm, som ej litet bidragit att upptorka den af förl. veckas ymniga rederbörd genomdränkta marken och ingifvit landtmannen bättre förhoppningar om höoch rågskörden. Vädret är dock i dag åter mildt, och något regn har äfven på morgonen fallit. — Upsala—Stockholms jernvägen. — Efter Upsala-Posten berättade vi att den rörliga jernvägsmaterielen till denna jernväg troddes ej skola kunna vara att tillgå på platsen nästkommande September, då det bestämts att banan skulle öppnas. Från säkert håll har Göteborgsposten nu hört uppgifvas, att dessa i Upsala närda farhågor äro ogrundade, samt att jernvägen med säkerhet kommer att öppnas nästkommande September. — — Kommunikationen med Norge. Från Kongsvinger skrefs cen 11 dennes: Arbetet på den nya vägen till Sverge från Rovered till Röjden är nu i full gång under löjtnant Ramm såsom arbetsföreståndare och löjtnant Michelet såsom assistent. Omkring 250 arbetare hafva för närvarande sysselsättning vid anläggningen. — Qvicksund. Sedan flera år har det varit tal om önskvärdheten af att detta sund blefve fördjupadt eller upprensadt, med anledning af de ofta förekommande öfversvämningarne af fjerden Galten, som i nämnde sund har sitt utflöde. Landshöfdingeembetet i Westerås har nu till den 11 Aug. utlyst sammanträde med alla, som intressera sig för Galtens sänkning, att hållas å rådhuset i Köping kl, 10 f. m. och dertill förnämligast strandegare vid Galten, hvartill höra Arboga och Köpings städer äro kallade. — Skarpskyttemöte. Skara och Falköpings m. fl. skarpskyttekårer voro söndagen och måndagen i förl. vecka sammandragna till ett gemensamt möte på Axvalla, under be: fäl af bataljonschefen kapten Gilner. — Amerikanska monitorn Miantonomah, på väg till Köpenhamn och Östersjön, passerade förl. lördag Sundet. — Eldsvådan i Drammen. En korrespondent till norska Aftentladet .skrifver om denna förfärliga tilldragelse bland anrat följande: — — — I flera hus, der man skötte utflyttningen med någorlunda ordning, emedan man tröstade sig med att genom 748 hus vara skilda från eldhafvet, fick man nästan ingenting räddadt, alldenstund eldgnistorna af den starka blåsten fördes så långt, att byggnader på flera hundra alnars afstånd antändes. I statens öfre del, der elden utbröt, räddades jemförelsevis vida mer än i den nedre. Detta torde låta litet besynnerligt, men är lätt förklarligt. Uppe i staden hade brandmanskapet ännu någon makt att hämma eldens häftiga framträngande, och der fanns folk nog till hjelp; men ju längre elden arbetade sig fram, desto fruktansvärdare blef dess herravälde, och desto färre funnos att hjelpa till med bergningen. Efter att ha arbetat 5 å 6 timmar med den öfvermenskliga kraft, man ofta ser utvecklas under eldsvådor, voro de flesta alldeles utmattade och svarade som oftast, på anmodan om biträde: Ursäkta, vi ha arbetat i flera timmar och förmå ej mer.4 I de flesta hus kunde derför ej bli fråga om utflyttning af större föremål, utan fick man inskränka sig till saker, som voro lättare att flytta, såsom sängkläder, linne m. m. — det öfriga måste man lemna i sticket. Ej ringa ängslan väckte de rykten som cirkulerade under och efter branden, att flere bland försäkringssällskapen sannolikt ej skulle förmå utbetala fulla försäkringsbeloppen; isynnerhet befarade man att det skulle vara händelsen med stadens egna assuransbolag. Denna oro visar sig nu emellertid ha varit alldeles ogrundad. Men stora och smärtsamma blifva förlusterna likväl, då många dels alls icke assurerat, dels assurerat för lågt, och ett stort fält öppnas för välgörenheten. Det är hjertslitande att höra de arma stackare, som tillsvidare flockat sig samman i det lilla tältlägret uppe i lyckorna, berätta hur all deras egendom inskränker sig till hvad de i förvirringen kunde fly uns dan med. — För de nödlidande i Drammen var i Köpenhamn redan förlidne fredag insamlad AA ten