Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 3

MADAME ROLAND). Tecknad at CHARLES DE MAZADE: Hon har med mycken klarhet !och liflighet tecknat sig sjelf under de första ären af sin friska, obundna och lifskraftiga barndom. Hennes faders atelier har ingenting som kan fängsla henne; hon handterar gråtstickeln temligen tafatt och får hastigt afsmak för allt handarbete. Det finnes tydligen hos henne en tidigt utvecklad instinkt, som sträfvar bort öfver den blygsamma verkstadens krets och vidgar sig, likasom synkretsen från husets tak vid Quai de regn hvarifrån hon såsom helt ung flicka stum hänryckning ser ?himmelens vidsträckta rymd, dess stolta, szurfärgade, präktigt äftecknade hvalf, som sträcker sig från den blånande östern bakom Pont-au-Change intill den i.strålande guldfärg glimmande vestern bakom promenadplatsens träd och husen i. Chaillot?. Jag vill just icke svara för att det i dessa minnen, hvilka, under inverkan af ett högre själstillstånd dagen före hennes död, äro frammanade i fängelsets enslighet, icke finnes någon förvexling mellan tankarne hos den utvecklade qvinnan, som redan spelat sin roll, och det som den HKlla Manon verkligen tänkte. Icke desto mindre är det dock, om än -skildrad med något öfverdrifna färger, en sällsam barndom, som denna lilla flicka lefver, ständigt upptagen af studier, åt hvilka hon frivilligt egnar sig, ja, till och medifrigt eftertraktar och fullföljer. Klockan fem på morgonen är hon uppe och smyger sig i nattdrägt till sitt bord i modrens sängkammare, för att sätta sig till sitt arbete. Hennes första lärare i skrifning, historia och geörafi var en hedersman vid namn Marchand, fvilken hon på grund af hans mildhet (douceur) och tålamod kallade hr Douöet. Hon läste, läste med omättlig passion och med ungdomens lifliga smältningsförmågå, allt hvad som fanns i hennes fars. boksamling: resebeskrifningar, historien och bibeln, hvars naiva skildringar väckte hennes nyfikenhet, samt mademoiselle de Montpensiers memoirer, hvars stolthet tilltalade henne, och slutligen Telemaque och det befriade Jerusalem. Den milde Fenelon rör hennes hjertå, Tasso eldar hennes fantasi. ?Jag var Bucharis för Telemaque?, skrifver hon, och Hermihia för Tancred. — Jag tänkte alldeles icke på mig sjelf: jag var ett med dem.? Under denna läsning, som stundom skedde medhög röst, andades hon djupare, och en plötslig glöd brann på hennes kin) Se A. B. n:r 155 och 158. RO Rs PAA VAA RA 0