Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 2

som kommit emellan honom och hans hämd såväl som hans kärlek, kunde naturligtvis ej vänta att blifva vänligt bemött af honom. Snart kom en tid, icke mycket långt efter det förut beskrifna aftonsällskapet hos mr3 Dawes, då Molly märkte att hon ej af sina vänner och bekanta betraktades som förr. Mrs Goodenough hindrade formligen sin dotterdotter att tala vid Molly, då de möttes på gatan, och en promenad som de båda flickorna skulle göra tillsammans, undveks under en ganska obetydlig förevändning. Mrs Goodenough förklarade sitt uppförande sålunda, under ett förtroligt samtal med sina väninnor: Ser ni, jag tänker icke sämre om en flicka för det hon möter sin käresta här eller der, om hon bara icke blir till ett talämne; men när hon det blir, och hvem talar icke nu om Molly Gibson? — så anser jag det vara rättvist mot Bessy, som anförtrott mig Annabella, att ej låta hennes dotter sällskapa med en flicka, som så dåligt skött sinsak, så att alla menniskor tala om den här kärleksaffären. Min grundsats är den — och den duger att slita på, var viss på det — att fruntimmer skola bara sköta sig sjelfva och ej bry sig om andra, och ställa sig så att ingen talar om dem; men bli de ett talämne, så ju mindre deras vänner ha att göra med dem tills sqvallret dör bort, desto bättre. Annabella kommer derföre ej att sällskapa med Molly Gibson, icke denna gången åtminstone.? Mamsellerna. Browning voro länge i okunnighet om huru elaka tungor sysselsatte sig med Molly Gibson. Miss Browning var känd för sitt ?häftiga lynne?, och hvar och en, som kom i beröring med henne var litet rädd för att reta detta lynne genom minsta