Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 2

sällskap hvari hon deltagit — äfven om Cyntia icke tyckte om nöjen, skulle jag önska att hon uppoffrade sig och vore ute så mycket hon kunde, för Helenes skull. Min åsigt om sjukvård är att man icke alltid skall tänka på sina egna känslor och önskningar, utan blott så mycket som möjligt söka förkorta tiden för en stackars sjukling. Men få personer hafva också tänkt så mycket öfver den saken, som jag!? Mrs Gibson ansåg det här passande att draga en djup suck, innan hon fortfor med läsningen af Cyntias bref. Såvidt som Molly kunde utleta ur denna osammanhängande epistel, mycket osammanhängande. uppläst, var Cyntia verkligen glad öfver att kuona vara af någon nytta för Helene, men på samma gång ganska lätt öfvertalad att deltaga i de små nöjen, som äfven på denna tid, ehuru säsongen ännu icke begynt, öfverflödade i hennes onkels hus. Mrs Gibson nämnde en gång mr Hendersons namn, hvarefter hon sakta mumlade det följande, hvilket lät ytterst hemlighetsfullt, men gerna kunde underlåtits, då den uteslutna perioden blott innehöll följande: mr Hendersons mor har rådt min tant att för Helenes räkning ping en viss doktor Donaldson, men min onkel vill icke gerna vända sig till någon annan än husläkaren?, o. 8. Vv. Brefvet slutade med en mycket vänlig helsning till Molly, så skrifven att den antydde vida mer tacksamhet för hvad hon gjort för AT än som sades. Och detta var allt; olly gick, litet nedslagen och medsviken förväntan — hon visste icke sjelf hvarför. Lady Cumnor hade lyckligen genomgått en kirurgisk operation för ett begynnande kroniskt lidande och om få dagar hoppades man kunna föra henne till Towers, der den friska landtluften borde fullkomligt återställa