Aftonbladet – 20 juli 1866, sida 2

Jag skall fara dit genast; säg icke din mor hvart jeg rest; du har väl icke sagt detta till henne?4 Nej4, svarade Molly, ty hon hade blott berättat sin styfmor att Ösborne varit der på besök, icke hvarför han kommit. Säg då ej heller något derom, det behöfs ej. När jag nu tänker på saken, finner jog att jag omöjligt kan fara till Hamley i dag, men jag skall göra det vid första läg liga tillfälle.? Det låg något i doktorns sätt att säga allt detta som m cket oroade Molly. Hon hade sökt öfverlyga sig att Osbornes sjukligbet blott var nerfsvaghet?, men nu kom hon tillbaka t.1; deu ängslan hon erfarit, då hon först fick se huru sjuk han såg ut. Då hon kom tillbaka till förmaket fann hon mrs Gibson fördjupad i läsningen af ett bref från Cyntia, som hon skickat med sin stjuffader, och hvari hon uppakaifvit en hel mängd saker, som hon behöfde och som hon vid sin brådskande inpackning förglöm.. Molly undrade litet hverföre icke brefvet var till henne, men hon förstod ej den förbehållsamhet, som började uppståi Cyntias sinne. Cyatia sjelf stred mot denna känsla och kallade sig ?otacksam?, men saken var att hon visste sig ej mera ega samma plats i Mollys aktning som förr, och hon kunde ej låta bli att draga sig ifrån en person som visste något ofördelaktigt om henne. Hon var fullkomligt viss på att Molly aldrig skulle med ett enda ord hävyda på hennes fordna fel och förvillelser, men tanken på att den goda, rättänkande lickan fått veta huru mycket svek och förställning Cyntia låtit komma sig till last, ufkylde vänskapen och förtroligheten från len sednares sida. IRArle Y