Aftonbladet – 20 juli 1866, sida 2

krusbär, utan skulle alltid gå och smyge mig bland buskarie och plocka bären sjelt Allt hvad jag sade, var att jag icke trodde Molly Gibson om dylika infell, och att jag mycket förr skulle trott den der vackre Cyntia, som hon kallas, om sådant — och en tid tyckte jag nästan attjag kunde svära på att det var henne mr Preston lurade på att få. Och nu, mina fruntimmer, får jag önska er en rolig god natt. Jag kan ej fördraga misshushållnaing, och jag är viss på att Hetty låter ljuset i lyktan brinna ned, i stället för att släcka det, om hon får vänta på mig. Sällskapet bröt nu upp och damerna skildes med djupa, högtidliga nigningar, efter att först hafva tackat mrs Dawes för den trefliga afton de tillbragt hos henne, hvilken artighetsbetygelse aldrig på den tiden förglömdes, så gammalmodig den nu också är. FyrtiosJuNDE KAPITLET. Sqvallret och dess offer. Då mr Gibson återkom till Hollingford, fann han sina göromål så hopade, att han var mycket böjd att beklaga sig öfver de få dagars ledighet, som för följande vecka fördubblat hans arbete. Han hade knappt tid att helsa på hustru och dotter förr än han måste bege sig ut; från alla håll hade man sändt bud efter bonom och han visste kvappt hvart han skulle resa först. Molly lyckades dock träffa bonom allena i förstusan, der hon väntade honom med hans öfver rock på armen, och under det hon hjelpte honom på med den, hviskade hon: tPappa! mr Osborne Hamley har varit vär och sökt dig. Han såg mycket sjuk ut ich var synbarligen ovanligt orolig öfver in helsa.t Mr Gibson vände sig häftigt om och såg vå henne, men sade blott: