Aftonbladet – 20 juli 1866, sida 2

Preston om hon var hans käresta, så ne kade han icke för det. (Jaså! Nå, när så mycket har kommi ut, så kan jag också säga hvad jag vet. Men jag ber er, mina damer, att icke nämna det för någon, ty jag vill ogerna göra flic kan någon förtret. Alla lofvade tystlåtenhet. Det var icke svårt. . Min Haznah, som gifte sig med Tom Oakes och bor i Pearsons Lane, var ute och plockade ned plommon i sin trädgård en afton och såg Molly Gibson gå mycket fort utåt vägen, alldeles som om hon gick för att möta någon, och Hannahs lilla AnnaMaria hade fallit ned utför den brenta vägkanten, och Molly, som nog är en snäll och godhjertad flicka, tog upp barnet, så att Hannah var alldeles viss på att det var hon. Men det var ju ingen med henne, eller huru?4 frågade en af damerna oroligt, då mrs Goodenough stannade midt i historiens intressantaste moment, för att smaka på de bakelser värdinnan lät bjuda omkring. Nej, jag sade ju att det såg ut som om hon gätt för att möta någon — och efter en liten stund kommer mr Preston springande ur skogen, just nedanför Hannahs stuga, och så säger han: ?Ett glas vatten, kära mor, men fort, ty ett fruntimmer har svimmat?, eller är hysterisk, eller något sådant. Men fast han icke kände Hannah, så kände Hannah honom — det är fler, som känna Tom Toker, än Tom Toker känner, som ordspråket: säger, ehuru mr Preston visst icke är någon tok, hvad han eljest är. Och jag vet det som mer är, som jag med mina egna ögon sett — hon gaf honom ett bref häromdagen i Grinsteads bod, och han såg så mörk ut som ett åskmoln, ty hen såg mig, fast icke flickan gjorde det,