Aftonbladet – 20 juli 1866, sida 2

den tiden Goodenough lefde, så var det icke jag. Och jag tycker det var föga artigt a! miss Browning att tala så illa om äkten skapet, då här sitta fyra hederliga enkor. som sammanräknadt varit sex hederliga mäns hustrur. Tag icke illa upp, miss Airy! sade hon till en stackars liten mamsell, som, sedan miss Browning gått, fann sig vara enda representanten för det ogifta ståndet. Jag kunde berätta henne om en flicka, som hon har mycket höga tankar om, och som alls icke skyr giftermål, och som är så slug att hon går ut i skumrasket och möter sin fästman, alldeles som miss Hetty eller er Jenny. Och hennes namn är Molly — hvilket jag alltid ansett för ett bevis på dålig smak hos dem som först kallade henne så: det låter alldeles som en kökspiga. Men hon har visst icke fått fatt i något dåligt; detären vacker karl och en som är om sig, också. Alla vid bordet sågo mycket nyfikna och intresserade ut, med undantag af värdinnan, som blinkade och knep på munnen, under det mrs Goodenough talade. Sedan sade hon helt lugnt: 4Jag förmodar ni menar Molly Gibson och mr Preston. Kors, huru har ni fått veta det ?4 utbrast mrs Goodenough förvånad. Ni kan ej säga att jag sagt det. Det finnes mången Molly i Hollingford, ehuru kanske ingen i sådan sambhällsställning som hennes. Men jag är viss på att jag aldrig nämnde henne.4 Nej, men jag har hört det förut. Jag kunde också berätta något, om jag ville.4 Nej! kunde ni det, verkligen ?4 sade mrs Gcodenough mycket nyfiken och litet afundsjuk. Ja, min onkel Sheepshazks träffade dem en dag i stora parkallen, der de stodo och talade med hvarandra, och då han frågade