Aftonbladet – 20 juli 1866, sida 2

tar äktenskapet som en svaghet, för hvilken äfven hederligt folk kubna gifva vika; men om de nu ändtligen skola gifta sig, så må de då göra det i tukt och ära, och om hemliga möten och sådant förekommer, så bryr jag mig ej derom, bara jag slipper höra talas om dem. Jag tror det är ni som spelar ut, mrs Dawes. Jag hoppas ni ursäktar att jag säger min uppriktiga mening om giftermål. Mrs Goodenough kan säga er att jag är alltid så der rätt fram i ord och sätt. Det är ej för det ni säger er tanke, utan för hvad ni säger, som jag är missbelåten?; sade mrs Goodenough, färdig likväl att spela ut när hennes tur kom. Mrs Dawes var alltför ifrig att få inträde i Holliogfords gentilareX sällskapskrets, dit miss Browning, som den förre kyrkoherdens dotter med all rätt hörde, för att motsäga detta fruntimmer, antiogen hon behagade försvara celibatet eller månggiftet. Sålunda förgick aftonen utan någon vidare antydning på den hemlighet mrs Goodenough brann af begär att få meddela. sina väninnor, såvida ej en anmärkning af miss Browning, som förmodligen stod isammoanhang med det föregående samtalet, kunde anses som ett passande uppslag dertill. Hon sade nemligen helt tvärt, under det hon höll på att gifva korten: tJag vet ej hvad ondt jeg skulle gjort för att blifva slafvinna åt en man.4 Härpå svarade emellertid ingen, då alla voro ifrigt upptagne af att ordna och se på sina kort. Men när miss Browning tidigt lemnade sällskapet (ty miss Phebe hade förkylt sig och var hemma) och lyckligt hunnit utom dörren, utbrast mrs Goodenough genast: cJa, nu må jag då riktigt säga min mening, att om det var en slaf i mitt hus på