Aftonbladet – 18 juli 1866, sida 3

ljpikant och anslående sätt. Här är ett u val af echalar, upphängda likeom fanor Pp n gyllene stänger, tillsammans bildande e segertrof för fabrikens verksamhet, der he möbelfabrikanten möblerat och monterat e helt kabinett; här ser man en vacker p: viljong i schweizer-stil, som vid närmar betraktande liksom en profkarta visar e sammansättning af de olika prydnads-artilk lar, lister, gallerverk, som sågas och hyfla med maskin i en trävarufabrik. Men sver skarne ha gjort mer än att ha vackert a rangerat sina varor. De ha ej spart någo möda för att visa sina gäster alla deråäm nen, af hvilka, och de maskiner och redskap med hvilka de åstadkommit sina produkter Bergverken utställa ej blott den förarbetad metallen, utan profver på de malmer, hvilka den förekommer, de olika former de genomgått, den slagg den efterlemnat, d biprodukter 2om vunnits, de olika stenarte som genombrutits, mineralogiska kartor öt ver bergsträckningen, en plastisk framstäöil ning af grufvans labyrintiska schakt, galle rier och kamrar, modeller af hissverk, pump I verk, masugnar, 0. 8. v. — Med ett ord medan den danske utställaren blott sätte fram ett utsökt vackert arbete på sitt borc till benäget påseende för reflekterande, öpp nar den förekommande svensken alla sina lådor, sina magasiner, sina verkstäder, je sjelfva jordens sköte, och förevisar och fö klarar allt för sina gäster. Han utställer icke blott ett och annat vackert arbete a! porfyr, utan han visor oss i en samling om halftannat hundrade kubiska stycken huru andra svenska stenarter se ut i hugget och slipadt tillstånd o. s. v. I svenska afdelningen har man mer än i någon af de andra en känsla af, att man är välkommen; iman ser en mera utvecklad husflit, som sträfvar att snygga upp, äfven der, hvarest tillgångarne äro små, samt en imponerande rraft att arbeta i stort, Deremot visa handtverkarnes produkter, att deras verksamhet ännu är till en del Pofrälse?, i det de sakna den adelsprägel, som de först få då konsten, liksom hos oss, har räckt ut brodershanden. Norska utställningen är den mest nationella. Hvarkea den sveuska viler Cen dunska har en så starkt folkelig? prägel. I motsats till den svenska försmår den med strängt vorskt allvar hvarje främmande lyx och i motsats till den danska, som är så ig för det specifikt danska, att den e eus bar en dansk träsko, ett danskt grötl., ett danskt torfstycke eller en dansk Jydepotte? att framvisa, lägger den framför allt an på att utställa det som är eget för Norge: norskt t leriarbete — deribland en dugtigt stor Dölegut? med två anukare norskt Lysholms-bränvin under armarse och en tredje mellan knäna — nor ska snöskidor, norska trävaror, norska fisknät, norsk anjovis, sill, klippflisk, fiskgurno och fisktran, norskt ?fadbröd?, norska djurskinn, söndmörska och telemarkska sillverarbeten, hallingdölska ulibroderier (högst egendomiiga), albildningar af norska nationaldrägter, ja till och med en samling ga teckningar och litografier af norsk ka i olika gradationer. Här varjust ett tillfälle aw göra etnograliska studier, som man saknade i de andra afdelningarne och som ingen, som besöker utställningen, bör försumma. Till och med de utställda dockorna voro klädda i nationaldrägter och i en stor glasläda såg man hela Tidemands tafla ?Brudepyntning på Staburet?, utförd medelst norska bonddockor. Ofvanvpå den koketta elegansen i svenska afdelningen och fen temligen karsk erslösa urbaniteten i den danska, var det en ganska helsosam omvexling att här få en munfull frisk, fersk, norsk FjeldlufV?. Och det fick man samtidigt med en genklang från Norges tjellar, ty i norska afdelningen träffade man alltid ett öfvervägarde flertal af norska be sökande, medan den danska som oftast var befolkad af svenskar och den svenska var det ställe der man brukade träffa de danska ut-tällningsgästerna samlade. Finska utställningen var minst till omlänget och kunde naturligtvis icke heller senom föremålens betydenhet konkurrera med de tre konungsrikenas. Vårt land är fattigt, skall så bli — En främling far oss stolt förbi sjunger skalden från De tusen sjöars land Der sång och trohet byggt — och hans landsmän på utställningen kunna göra hans ord till sina; till och med fostervröderna gå dem raskt förbi. Jag hörde en finsk dame vid anblicken af sitt hemlands utställning sucka: Det ser ut som n fattig flicka, com fått lof att gå ut med sina väl försörjda systrar.4 Och dock hade Finland, trots sin fattigdom, dubbelt så nånga ångmaskiner och dubbelt så stor utställniog af spanmål, mjöl o. s. v. som det välmående Danmark. AA År 1 Angbåls-notiser.