Aftonbladet – 18 juli 1866, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Angbåtsbolaget Sandhamn mot kapten E. G. sterberg m. fl. Vi ha förut under denna rubrik meddelat en kort redogörelse för det mål, som varit anhängiggjordt först hos öfverståthållareembetets kansli och: sedermera vid härvarande rådhusrätt mellan ångbåtsbolaget Sandhamn, å ena, samt kapten E. G. Österberg, styrelsen för statens jernvägsbyggnader och chefen för sammanbindningsbanan löjtnant E. Unge, å den andra sidan. Nämnda mål angår hufvudsakligen den frågan, huruvida kapten Österberg, som å sitt rederis vägnar afslutit ett kontrakt med styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader om ångbåten Sandhamns användande till bogsering af grus i och för sammanbindningsbanan, men derjemte, bolaget ovetande, uppgjort ett särskildt kontrakt med nämnda banas chef löjtnant Unge, varit till ett dylikt sidoaftal berättigad. Rättens utslag i denna vidlyftiga och ganska anmärkningsvärda rättegång har nu fallit, och meddelas här nedan det vigtigaste deraf Till en början förklaras i utslaget, att rättån, ehuru målet instömdes i tvisteväg, ändå funnit detsamma vara af den beskaffenhet, att det borde afgöras i den för brottmål stadgade ordning. Under rättegången hade ombudet för Sandhamns-bolaget, notarien Ahlgren, yrkat att chefen för sammanbindningsbanan måtte åläggas förete åtskilliga räkenskaper, på det att ombudet måtte sättas i tillfälle derigenom inhemta huru stort belopp Österberg, på grund af det mellan honom och chefen för sammanbindningsbanan, å jernvägsbyggnadsstyrelsens vägnar, upprättade särskilda kontrakt uppburit och derefter bestämma samt formulera det påstående hans hufvudmän kunde anse sig befogade att framställa mot Österberg i afseende på skadeersättning. . Ombudet ansåg nemligen förenämnda räkenskapers infordrande till rätten vara enda utvägen att få reda på huru mycket Österberg genom förbemälda sidoafta! uppburit, sig till vinst, men bolaget till skada. På detta yrkande har rätten resolverat, att som den redan genom särskildt meddeladt beslut på anförda skäl förklarat sig di icke kunna ålägga löjtnant Unge och kapten Österberg att meddela omförmälda, af Ahlgren yrkade uppgift; någon omständighet icke förekommit, som med afseende å samma af Ahlgren förnyade yrkande till ett förändradt förklarande i detta mål kan föranleda, lika litet som Ahlgren ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf jernvägsstyrelsen och löjtnant Unge må anses skyldiga att samman bindningsbanans räkenskaper förete; alltså finner rådhusrätten hr Ahlgrens ofvanberörda yrkanden icke hindra målets hufvudsakliga afgörande. I afseende på det af kapten Österberg ingångna sidoaftalet yttrar rätten hufvudsakligen, att som Österberg icke allenast förbundit fartyget till i hufvudkontraktet icke medgifven bogsering af tompråmar och i öfrigt till trägnare och szdan verksamhet, som försämrade fartygets värd och skötsel samt förorsakade ökad slitning deraf, utan äfven mot bolagets vilja gjort sig ti jernvägsstyrelsens entreprenör, dervid han antagligen befrämjat egna fördelar, i enlighet med nämnda sidoaftal, i så måtto att han öfveransträngt fartyget i dess verksamhet, hvilket allt ingalunda varit förenligt med Österbergs pligter som fartygets befälhafvare och bolagets ombud, hvarförutom — till ådagaläggande af Österbergs brottsliga förfarande förekommer, dels att han icke åtnöjt sig med bestämmelsen i hulvudkontraktet, att bogseringen skulle fortgå, så länge is ej hindrade, utan i sidoaftalet utfäst, att bogseringen skulle fortsättas tilldess, såsom orden lyda: is hindrade ångbåten att hålla farleden öppen?, dels medgifvit sig hafva ingått sidoaftalet, oaktadt bolaget icke velat detsamma godkänna, och dels, efter det han i anförda hänseenden förverkat bolagets förtroende och derföre blifvit genom af bolaget den 31 Juli 1865 fattadt och den 3 derpåföljande Augusti honom delgifvet beslut, skild från befattningen såsom fartygets befälhaftvare, vägrat ställa sig samma beslut till efterrättelse under sanningslöst föregifvande att han blifvit af löjtnant Unge antagen till befälhafvare och följaktligen icke hade något med bolaget att skaffa — prötvar rådhusrätten, i förmåga af 11, 49 och 288 SS i nu gällande sjölag, rättvist fälla kapten Öste xerg, hvars yrkande om ansvar a hans vederparter ogillas, aut, för hvad han i senskap af befälhafvare å ångfartyget Sandhamn nu åtalade hänseenden låtit komma sig till last, ta 200 rår samt ersätta den bolaget, genom Österbergs förfarande, tillskyndade skada. ; Denna ersättningsskyldighet förklaras dock i det outredda skick, hvari målet i denna del förmenas ha till rättens pröfning öfverlemnats, icke kunna bli vidsträcktare än hvad angår de 30 rår, som fartygets rederi utgifvit i arvode till kapten P. Strömblad, antagen såsom befälhafvare å fartyget under den tid Österberg, emot bolagets vilja, samma befattning innehade. Vidkommande de ansvarsoch ersättningspåståenden, som bolaget framstäldt mot styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader och chefen för sammanbindningsbanan, löjtnant Unge, yttrar sig rätten sålunda: . oo oo när kapten Österberg icke bevisligen blifvit af dem trogad, lockad eller förledd att ingå det