Aftonbladet – 18 juli 1866, sida 2

STOCEHOLM dena 18 Jui Den engelska tidningen Times, märkta korrespondenter i de b fiendtliga lägren sätta den i s snabbt, klart och fullständ:gt händelserna på den tyska kr sen, yttrar sig om den evigt rabbningen vid Königgrätz ( lunda: Alla underrättelser bekräfta den tron, att drabbningen vid Sadowa nästan totalt brutit den österrikiska armåns styrka för det närvarande fälttåget. Saldaternas tapperhet framstår klarligen i hvarje berättelse. De behölla envist sina positioner och gingo mot tändnål:gevärets mördande eld med hela en krigares sjelfuppoflring. Så länge de ännu bevarade hoppet om seger, kämpade de med ett mod som varit värdt bättre ledare och en bättre sak. Mcn äfven före den stora bataljen måste tvifvel och misstroende genomträngt hvarje del af denna ofantliga skara. De visste hvad som hade blifvit dem lofvadt, och att det icke bade blifvit uppfylldt. De visste att de skulle ha gått att uppsöka fienden på hans eget område, och de sågo honom i stället ha fattat fast fot på deras eget. Det hemlighetssystem, som gjorde armåns ställning och fälttågets utsigter till en gåta för alla utom nägra få officerare, kunde icke hindra dem, som be: gagnade sina ögon och öron och sitt omdöme, att veta att sakerna gingo illa. Hemlighetssystemet döljer fakta endast för den som saknar intelligens. Fienden utletar hvad som försiggår, de mera erfarne krigarne i den armå, som kommenderas enligt detta system, göra en slutledning, som vanligen är riktig, i det de uppskatta vigten af hvarje dåligt tecken högre i samma mån som de sakna närmare kännedom deraf. Preussarnes framtågande i Böhmen, deras segrar öfver de armåkårer, som ställdes emot dem, och deras förening, i trots af alla österrikarnes försök att hindra den, utgissades i den österrikiska armån i trots af general Benedeks försigtighetsmått, och om de än icke minskade österrikarnes motståndskraft under sjelfva den stora striden, förstörde de dock helt och hället soldaternas förtroende till sina ledare, sedan slaget väl var förloradt. Vår korrespondents skildring af återtåget visar att telegrafens meddelanden för ingen del varit öfverdrifna. Stora segrar ha vuonits med jemförelsevis ringa förlust, äfven för de besegrade. En armå, som haft en i manövrer och antal öfverlägsen fiende emot sig har ofta måst öfvergifva sina positio.er och lemna fälttågets frukter åt fienden. Men slaget vid Sadowa vanns steg för steg, och preussarne framtågade till seger öfver tusentals slagna. Det är anmärkningsvärdt, att österrikarnes förluster skattas högre al dem som äro ibland dem, än af deras besegrare. Luckorna i general Benedeks armå upptäckas till fullo endast af dem som kände den innan den mötte fienden. Vår korrespondent, som skref tre dagar efter striden, sedan förvirringen börjat lägga sig och sedan regementena, eller hvad son återstod af dem, åter samlat sig i brigader och divisioner uppskattar den slagna armåens förlust till mer än två femtedelar af dess hela styrka. Det torde vara säkert, yttrar han, att 80,000 man blefvo dödade, sårade, tillfångatagne eller drunknade, och att 150 kanononer togos, öfvergåfvos eller kastades i floden under ätertåget.? Om man till dessa förluster lägger antalet af de män, som under reträtten måste ha bortkastat sina vapen, torde man knappast kunna till 100,000 man uppskatta det stridbara manskapet inom nordarmån treone dagar efter striden. Återtåget var verkligen i hög grad bedröfligt och olycksbringande, Likasom vid Leipzig, höra vi talas om pontonbryggor lastade med hundratals män, som rycktes med tioden och hvälfde om med sin lefvande laddning — om artilleri och rytteri, som rusade fram genom det kämpande infanteriet, hopklämmande detsamma på de trånga vägarne och trängande det öfver broarne ned i vattnet. Kort sagdt, allt det ohyggligaste i ett krig koncentrerades i denna drabbning. En låog, envis strid, som räckte hela dagen, hela regementens nedmejande af fiendens eld, byars brand, de ohyggliga tilldragelserna under en flykt genom ett öfversvämmadt land, och slutligen de långa lidandena under den oordnade marsch, som derpå följde, bilda en sammansättning, vid hvilken inbillningen häpnar och ryser. Man har svårt att tro, att sådana fasor försiggått i våra dagar och i en så nära och så känd trakt. Vi hade visserligen hört och läst om dylika slagtfält, men de tycktes tillhöra en tidsålder och samhällsförhållanden, som icke mera kunde återkomma. Ett under nio mil fortsatt slagtande, som slutade med en mängd uppskrämda flyktingars drunknande bildar en händelse, som för få år sedan äfven den mest skarpsynte skulle ansett omöjlig i vår tids Europa. I Stoskholm;j Dagblai för i dag läses ett tillkännagifvande från Sundhetsnämnden, att csadan intet af förra månaden senridda