Aftonbladet – 17 juli 1866, sida 2

Inbjudning. Enhvar som gjort ett besök i expositionspalatset, har va:it i tillfälle att beundra det värderika konstalster, som intager rellersta latsen i detsamina, eller den af professor olin modellerade fontänen. Icke blott formernas skönhet och fulländnisg är det som hänför, utan äfven och kanske ännu mera, den snillrika tanke, den lyckliga ingifvelse, som ledt konstnären: Hafvets konung och den khärpöspelande flodguden, hvardera med sitt följe, äro här framställda hvar för sig och sammanförda just invid den punkt, der Mälarens och Östersjöns vågor blanda sig samman. Men med den beundran, som så rättvist Cgnas åt denna herrliga skapelse afen frejdad konstnär, förbinder sig helt naturligtanken derpå, att konstverket i sin nuvarande form är alltför bräckligt och förgäng ligt, och en liflig önskan ätt kunna åstadkomma detsamma i ett varaktigare ma terial. Genom den Molinska fontänens utförande i jern eller brons, samt genom dess uppställunde på den plats, der expositionspalatset nn står, skulle ar denvayntställning, den företa omfattande i Norden, lemnas ett varaktigt minne, på samma gång någon ersättning bereddes för den tomhet, som ovilkorligen skall uppstå, då industripalatset borttages. Åtskilliga ledamöter af den centralkomite som. haft konungens nådiga uppdrag att an-, ordna industri-utställningen och genom hvafs försorg ät ven den Molinska modellen kommit till stånd, hafva ansett detia mål vara af tillräckligt stor och allmänt nationel betydelse för att kunna vädja till den svenska allmänheten och dess alltid öppna sinne, dess varma intresse ej blott för det sköna, utan framförallt för det fosterländska, det rent nordiska, hvilket sällan, om någonsin, torde hafva funnit ett så fullständigt uttryck eller blifvit så helgjutet framstäldt.