Aftonbladet – 16 juli 1866, sida 3

MUSIE. Hr Carl Tavsigs och fru Wilhelmina Normans konsert tors: agsaftonen i de la Croix salong hade lockat ett för denna årstid exempellöst stort antel åhörare, och måste, rätt fattad, för dessa blifva ett oförgätligt rikt minve af en bland de skönaste musikaliska högtidsstunder, som på många år blifvit vår allmänhet beskärd. Programmets rikedom, då det i sig innefattade tvenne af tonkonstens förnämsta verk, motsvarades fullkomligt af det fö. twäffliga utförandet. — Beethovens Kreutzer-sonat är visserli i sällan här gifven, men i egentlis ) de men likväl nu för första gäsge gripande mös: rk, hvars obeskrifliga inre skönhet nu i ingad klarhet och sanning framträdde i de yttre formernas behag, och afspeglades i ett föredrag, snillrikt just genom sin trohet. Hr Tausigs tomordentliga förmåga såsom tolkare af Beethoven hafva vi redan i Sonnata oppassionata likasom i Sonate caracteristique tydligen förnummit; men ännu mera majestätiskt röjde sig denna afton hans lysande mästerskap. Framför. allt tycktes oss andra satsen, hvari den store andens aldrig tröttade sträfvan att klart förnimma det herrliga, som han anade af en högre verld, icke, såsom i första allegrot, stormar himlen, utan, likasom ödmjukt knände inför den, ser dess uppenbarelser i ständigt högre dager småningom afhölja sig, västan lika underbar i återgifvandet som i komposition n. Toccatan — en konstform, som man nödgats definiera allt efter den gestaltning, den af Sebastian Bach erhållit — framstår hos denne mästare på flera olika t, bland hvilka det preludiska emellertid är det ofiast förekommende, då toceatan heit enkelt år ett blott mindre fantastiskt, mera ordnadt förspel, hvarunder meöstron, likasom letande i alla riktnisgar, söker den stämning, hvarur det af inspirationen skänkta fuga. temat slutligen frumblixtrar. Mottegaude af himlen denoa gäfva åt snillet införlifvar sig den arbetande konstnären nu dermed, betraktar och studerar den från alla sidor och utvecklar den med ordningeas hela kraft och skönhet, så att fugan blifver ett lärdomens förvaltande af denna skänk, till s mottagande mästaren helgat sig ipreDe ifrågavarande verken höra ivifvelsuten till som denna genre har att uppvisa; men då vi tyvärr aldrig lått förnimma dem från det vildigaste intrumentet, hvaråt kompositören egnatdem, kuppa vi icke bedöma huruvida de i hr Tausigs arrangement strålade i deras fulla glans; hvad åter utförandet angår hafva vi alltsedan Laub spelade Bachs Chaconne aldrig hört något så stort och fuolländadt. Fru Norman medverkade i Bee:hovens sonat med en genialitet och talang, som vi fullt uppskatta; men detta oaktadt kunna vi, hädanefter som hutills, icke antaga att depne mästares verk äro de, till hvilkas utunde vår frejdade konstnärinnas förmåga äst lämpar sig. I åÅtergifvandet och sdlandet af Vieuxtemps, äfven i och för sig melodiskt intogande ballad och polonaise framstod den deremot med h Ia den trollmakt, som gjort hvarje konsert, hvari fru Norman uppträdt, till en verklig högtid för vår musikälskande allmänhet; och i det PThalberg-Beriotska potpourriet ur Hugenotterna täflade hennes violin med hr Tausigs piano i att med stor dramatisk liflighet och effekt frammena gestalter, som här äro allmänt kända och högt nppburna. Hr Tausigs arantella ur Den Stumma är på sitt sätt ett underverk, hvilket vi redan med häpnad och beundran erkänt. Fru Michaeli prydde den så ovanligt rika kouserten gerom ett fulländadt föredrag af Kunigundas herrliga eria ur Spobrs Faust, och hr Behrens sjöng med rätt mycken förjenst en af de yppersta sångerna ut Heenjels Judas. Hr Bebrens hearade sig genom ietta val af ämne och visade sig älven i utörandet detsamma vuxen, men timbren i rens präktiga röst tyckes Oss mera passanle för den romantiska än för den klassiska — särdeles den sublima, religiösa — mu:iksenren. En särskild hyllning torde enhvar vafva egnat ät hr Normans ackompagnement f de nummer, hvari hr Tausig icke sjelf leltog. — Publiken var mpaturligtvis lifligt reksam för så mycket skönt, och det från jerrar gående bifallet stegrades allimer till erklig hänförelse, Hr Tausig, fru Norman ch fru Michaeli blefvo flerfaldiga gånger oropade.