Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 3

UTRIHENS FRANKRIKE. Från lägret i Chålons berättas, att general Bourbaki gjort ett fall från sin häst och dervid skadat sig så illa, att han för en stund förlorade medvetandet. Sednare underrättelser låta dock temligen tillfredsställande i afseende å generalens helsotillstånd. ENGLAND. Den nya ministerens chef, lord Derby utvecklade den 10 dennes i öfverhuset i ett längre tal de omständigheter, under hvilka han bildat den nya ministeren, och den politik han ämnade följa. Han förklarade, att det nya kabinettet skulle fortsätta den förra miniterens politik att icke blanda sig i andra staters tvister, men att om Englands bona officia kunde vara nyttiga för fredens återställande, skulle hans regering ekynda att förena sma bemödanden med de öfriga makternas. Hon skulle aldrig hota, då hon icke egde vilja att verkställa hotelsen. I det nuvarande kriget skulle hon iakttaga den strängaste neutralitet och bevisa alla de krigförande makterna vänskapstjenster. Great Eastern ankom den 5 dennes till Berehaven och gick der för ankar. Den 6 på eftermiddagen fördes fjolårets kabeländai land och befanns vara i förträffligt skick. Den 11 skulle, om vädrettillåter det, den nya ka: belns hopsplitsning företagas. ITALIEN. Man börjar småningom att med mera lugn bedöma ställningen. Man fasthåller vid den öfvertygelsen, att hvarken konungen eller hans ministrar skola handla mot landets ära, och för öfrigt fattas icke tecken, som antyda, att äfven franske kejsaren icke är sinnad att, för att göra Österrike till nöjes, uppträda såsom Italiens motståndare och derigenom kompromettera hela det af kejsaren började verket. Napoleon III synes sjelf ha blifvit öfverraskad af Österrikes plötsliga eftergifvenhet och lärer numera uppfatta den under den 4 Juli skapsde situationen annorlunda än i triumfens första ögonblick. Konung Victor Emanuel har å sin sida förklarat kejsaren, att han sjelf och hans land voro beredda till hvarje offer, som endast kunde såra nationens fåfänga, men att han aldrig skall låta förmå sig att på ett vanhedrande sätt lemna sin bundsförvandt i sticket. Äfven rörande romerska frågan anser man sig icke behöfva frukta någon svårare vändning för Italien. Denna kommer otvifvelaktigt att afgöras i full enlighet. med Septemberkonventionen; och Österrikes, försök att vid Venetiens afträdande söka erhålla garantier för påfven torde säkerligen blifva utan påföljd. Från Rom skrifves den 3 dennes till Köln. Aeit.: Att Garibaldis friskaror icke vidare äro samma lösa foglar som fordom tillstå nu äfven deras klerikala motståndare; de äro bättre disciplinerade och isynnerhet mer vana att lyda. S:t Clara-nunnorna i Aequaviva (Terra di Bari) ha till öfverste Nicotera sändt följande skrifvelse: ?Vår förening känner sig uppmanad att tacka er och den afdelning Garibaldianer, som: den 30 Maj tillbragte natten i vår kyrka. Nunnorna kände sig alla mycket uppbyggda öfver deras uppförande; natten förflöt i största stillhet, och icke så mycket som en flugas surrande hördes. Der tycktes icke vara ett soldatqvarter, utan ett herberge för folk som sofva i Herrans frid. Inför en dylik sjelfförsakelse äro vi skyldiga att bedja härskarornas Herre, att han måtte sända sin nåd öfver eder. Undertecknadt af syster Maria Alerta, abbedissa.? Kardinal v. Reisechs resa lär hafva till hufvudsyfte att vid hofven i Mänchen oc Wien förfråga sig rörande påfvens och f. d. konungens af Neapel vistelseort, i fall oroligheter skulle utbryta i Rom,