Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 3

hörde det ofvannämnda sällskapet. Ingen handlande eller handtverkare skulle vågat begära inträde i detta sällskap, huru stor hans läslust eller lärgirighet än måtte vara. Deremot saknades ej på listan någon af de i trakten boende adelsfemiljernas namn, hvilka betalade sin afgift, snarare som något de voro skyldiga sin ställning i samhället, än för att derigenom skaffa sig till. gång till böcker, som de sällan läste. 1 alla händelser var Grinsteads bod ett mycket trefligt ställe för den som ville fördrifva en stund i samspråk med vänner och bekanta, derom voro alla ense, och alla träffades också der. Miss Phebe, som tillhörde de läsande medlemmarne af sällskapet, skulle nu gå dit för att ?byta om en bok?, och Molly lofvade att följa henne, men gick först upp i sitt rum, för att kläda om sig. Då hon drog upp en byråläda, fick bon se Cyntias penningbref till mr Pre ston, hvilket Molly så ogerna lofvat lemna honom. Hon hade under ett par dagar glömt bort det, men då hon nu fick se det, trodde hon det vara bäst att göra sig af dermed så fort som möjligt. Hon stoppade det i fickan, ty det kunde nog hända att mr Preston vore inne i Grinsteads bod och att lyckan torde gynna henne, så att hon finge tillfälle att lemna honom brefvet. Den första person hon fick se i butiken var också ganska riktigt mr Preston. Han bugade sig då de kommo in; han kunde ej undvika det, men han såg så ond och förtretad ut som möjligt vid åsynen af Molly, som hos honom återkallade mindre behagliga minnen af den strid, hvari han på alla håll blifvit så fullkomligt slagen. Om miss Phebe sett hans min hade hon kunnat upplysa sin syster om det misstag hon begått, då hon trodde Molly och