Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 3

Om ni föreställer er att en kärleksaffär eger rum mellan mr Osborne Hamley och mig, så misstager ni er mera än ni nägonsin gjort i bela ert lif. Jag tror att jag sagt er det en gång förut. Jag ber att ni måtte tro mig.? Ja, jag minns det nu! Och hur det var, så fick syster i sitt hufvud att det var mr Preston i stället. ?Denna gissning var lika så oriktig som den andra?, sade Molly småleende och med ett fåfängt försök att se alldeles obekymrad ut, ty hon rodnade djupt vid blotta nämnandet af mr Prestons namn. Miss Phebe stannade qvar en stund och pratade oupphörligt. Molly bade mycket svårt att låna någon uppmärksamhet åt hvad hon sade, ty hon kunde ej låta bli att tänka på Osborne — hans förändrade utseende, hans sorgsna blick och det förtroende han vilvit henne, hvad han sagt om sin hustru, att hon var fransyska, katolik och hade varit i tjenst. Det var alltsammans förunderligt och upptog Molly så att hon till sluts glömde miss Phebes närvaro och först påmintes derom, då denna ändtligen upphörde att tala, af den tystoad som uppstod. Lyckligtvis hade ett eko af de sista orden stannat i hennes minne och af miss Phebes min förstod hon att de utgjorde en fråga. Miss Phebe frågade om Mölly ville gå ut med henne? Hon skulle gå till Grinstead, bokbandlaren i Hollingford, som också var agent för sällskapet till nyttiga böckers spridande, mottog årsafgifterna, förde räkningarne, förskref böcker från London, och tillät sällskapet att, mot en måttlig afgift, uppställa sina, detsamma tillhöriga böcker, på en hylla i hans bod. Denna bod var så att säga, den lilla stadens klubb. Hvar och en som 2jorde anspråk på börd eller bildning, till