Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

Molly tänkte att om hennes far såge Osborne nu, skulle han visst ej kalla honom inbillningssjuk, eller ha hjerta att vara skarp. Men hon sade blott: . Pappa skämtar gerna, som ni vet. Det är ett slags lättnad för sinnet efter alla de sorger och bekymmer han måste vara viltne till. Det är sannt. Det är godt om sorger och bekymmer i denna verld. Lyckan är bra sällsynt der i alla fall. Cyntia har således rest till London?4 tillade han efter ett litet uppehåll. Jag skulle dock gerna velat se henne än en gång. Stackars gamle Roger! Han håller henne mycket kär, Molly. Molly visste knappt hvad hon skulle svara. Hon var så förundrad öfver den stora förändringen i hans ton och sätt att vara. oCMamma har farit till Towerst, sade hon slutligen, för att något säga. Lady Cumnor önskade att få sig tillsända åtskilliga saker, som ingen annan än mamma kan finna rätt på. Hon blir mycket ledsen öfver att ej få råka er. Vi talade just i går om huru länge det var sedan ni sist var här.4 Ja, jag har varit bra oartig, fruktar jag. Men jag har ofta kännt mig så trött och mått så illa, att jag knappt kunnat dölja det för min far en gäng. tMen hvarför har ni ej talt vid pappa, eller skrifvit till honom? sade Molly. Jag vet knappt. Den ena dagen varjag bättre, den andra sämre, och så har tiden ått, tills jag i dag tog mod till mig och om hit för att få höra hvad er far hade att säga mig, men nu var det också förgäfves.4 Ja, det var mycket ledsamt. Men sednast om tre dagar är pappa tillbaka. Jag