Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

ett fruntimmer med hvad jag kallar elegant bildning.? Jag kan ej låta bli att tycka det vara skada att Cyntia ej berättade dem sin förlotning.? Det är icke en förlofning, mitt hjeria! Huru ofta skall jag upprepa det för dig?? tMen hvad skall jag då kalla det?? Jag kan ej se hvarföre det skall kallas någonting. Jag förstår för öfrigt ej hvad du menar med det. Du bör alltid söka uttrycka dig begripligt. Det är verkligen en af engelska språkets första grunder. En filosof ekulle kunna fråga hvarföre något språk blifvit oss gifvet, om ej för att vi skola förstå hvarandras mening?? Men det är ett annat förhällande mellan Cyntia och Roger än mei:an Osborne och mig, till exempel — hvad skall jag kalla det?? Du skulle aldrig sammanställa ditt eget namn med någon ung herres, Molly. Det är ju alldeles omöjligt att lära dig grannlagenhet, barn. Man kunde kanske säga att det var ett särskildt förhållande mellan Roger och Cyntia, men det är mycket svårt att karakterisera det; det är utan tvifvel derföre hon så ogerna talar derom. Och, oss emellan, så tror jag ibland att det till sluts blir till intet. Han är så långt borta, och Cyntia är, i förtroende sagdt, icke just så beständig i sina tycken. Jag vet att hon en gång förr varit mycket intagen af en person, som hon sedan alls icke brydde sig om. Och hon var verkligen mycket artig m t mr Henderson. Det är visst ett arf efter mig, ty i min ungdom var jag öfverhopad af friare och hade aldrig hjerta att afskeda dem. Du har väl icke hört din älskade pappa tala något om squiren eller Osborne? Det var så längesedan vi hörde