Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 2

känsla af otrefnad, som var temligen ovanlig för henne, men sjelfva rummet och möblerna och utsigten från fönsterna tycktes medföra plågsamma minnen, de flesta från de sistförflutna: degarne. ; ?Du och jag, Molly lilla, skola resa nästa gång till.London?, sade mrs Gibson, nästan i detsamma som Molly tänkte på huru odt det skulle vara att komma ifrån Holingford och i nya omgifningar, åtminstone på några dagar. ?Vi båda ba nu bra länge varit hemma, ombyte af luft och omgifning är nyttigt för de unga. Men, det oaktadt, tror jag nog våra resande skulle önska att vera hemma igen vid den här trefliga brasan. Det finns ej ställe så kärt som mitt hem, säger en af våra skalder. Om än bland pelatser och nöjen jag går — så begynner stycket och det är både vackert och sannt. Det är en stor välsignelse att ha ett så godt litet hem som vårt — icke sannt, Molly ?? ?Jo, sade Molly långsamt, med en känsla af trötthet vid detta Ptoujours perdrix?. Om hon fått resa bort med sin far, bara på två dagar — så roligt det skulle varit.? PJa, mitt hjerta, det skulle visst ändå vata mer roligt för oss båda att göra en liten utflykt för oss sjelfva; bara du och jag. Ingen mera. Om det ej vore ett så förskräckligt väder skulle vi verkligen tagit en vagn och gjort en liten utfärd i denna dag. Jag har i flera veckor längtat efter någon omvexling, men vi lefva ju så indraget! Jag försäkrar att ibland blir jag riktigt trött af att se de här samma stolarne och borden beständigt. Och så saknar man de andra också. Det är så tomt och tråkigt efter dem 1? ?Ja, det är verkligen ödsligt och tråkigt i afton, men det kommer sig kanske också af det svåra vädret.?