or so oc TRI KKS FRANKRIKE. Upp-ifteria huruvida Preussen skall komma att gå in på vapenhvilan eller ej äro fortfarande hvarandra mycket motsägande. Inom de officiella kretsarne i London påstår man att Preussen skall vägra. I Paris deremot tror man att det skall antaga densamma med vissa vilkor. Hvarje tidning har sin särskilda tolkning. Emile de Girardins organ: La Libertå, innehåller en artikel med öfverskriften: ?Antagandet den 5 Juli?, hvari det yttras: Om Italien skulle antaga hvad som räckes det såsom lockelse, skulle det handla vanhederligt. Att handla utan ära och tro är ett råd, som franska regeringen redan af aktning för sig sjelf ej borde gifva! ITALIEN. Hvarken Venetiens besittningstagande af en fransk kommissarie eller en fransk eskaders afsegling eller den från Frankrike till Italien ställda uppmaningen att afhå la sig från hvarje angrepp mot den afträdda provinsen, bekräftar sig, yttrar Indp. Belge för den I dennes. Tvärtom har general Cialdini i går inträvgti Venetien. bä fram icke kejsar Napoleon vill i hgsta grad såra den italienska nationalkänslan, kan han icke disponera öfver Venetien förr än sedan alla de vederbörande parterna antagit hans bemedling. Italienska tidningen Italie yttrar: I sjelfva verket har Italien nätt sitt mål, men den allmänna känslan skulle hellre velat ha våra segerrika vapen, än en politisk transaktion att tacka för Venetien. Derför har underrättelsen om Venetiens afträdande snarare framkallat en känsla af sviken förhoppning än ett glädjeutbrott. Man får väl emellertid ännu återhålla något bestämdt omdöme. Den nationella omständigheten får icke låta oss förbise den fördel, som framgår ur uppfyllandet af Italiens hundraåriga önskan. — Tidningen Nazione törklarar, att den form, under hvilken Venetien blifvit afträdt, icke tillfredsstäler italienarne3 nationella sjelfkänsla. — Unita Italiana för den 6 dennes yttrar, att, om Italien mottager Venetien som skänk, så är det icke längre italienarnes Jtalien, utan en fransk provins. j