Aftonbladet – 12 juli 1866, sida 3

I skade anföraren. i sei Till redaktionen af Aftondladet. Då frågan om en ny eller förbättrad organisation af landtförsvaret emot slutet af den nu förlidna riksdagen förekom i borgareståndet, anmärkte undertecknad bland annat att landtförsvarskomitn, som hade framställt en summarisk redogörelse för militärorganisationen i åtskilliga länder, dervid icke hade fästat någon uppmärksamhet vid att inom vårt eget land finnes en på folkbeväpningsidn grundad organisation för försvaret, nemligen Gotlands nationalbeväring, med hvilken Gotlands invånare äro mycket nöjda, äfvensom att komiten icke ingått i någon undersökning om lämpligheten af det på samma ide byggda försvarssystemet i Schweiz, ehuru detta system under de sednare åren börjat allt mer och mer förordas af åtskilliga de förnämsta författare rörande försvarsväsendet, samt af officiella statistiska uppgifter synes bevisadt, att försvaret i Schweiz icke kostar hälften så mycket som i de flesta länder med stående armåer, och der ändå kan uppställas en mer än dubbelt så stor försvarsstyrka relativt till befolkningen. Jemte denna anmärkning, hvartill jag äfven hade blifvit föranledd, af en med signaturen J. A. H. undertecknad artikel i Aftonbladet, hvari hufvudsakligen påstods, att det icke gifves något godtköpsförsvar, erinrade jag mig äfven och anförde såsom karakteristiskt för bedömande af den ståndpunkt, hvarpå våra militärauktoriteters åsigter i Pafseende på folkbeväpningen befinna sig?, att under 1856 års riksdag i ett annat riksstånd gjorts den anmärkningen, att krigsvetenskapsakademiens tidskrift, hvaraf en mängd årgångar då redan hade utkommit, icke i någon bland dessa hade lemnat någon redogörelse för militärorganisationen i Schweiz. Denna anmärkning har föranledt hr generalmajoren J. A. Hazelius, i egenskap af sekreterare i krigsvetenskapsakademien, att gifva dementi åt den sistoämnda uppgiften, medelst citation af åtskilliga ställen uti nämnde tidskrift, årgångarna 1849—1856, innefattande, enligt de uppgifna paginanumren, en artikel på 9 och en på 5 sidor samt dessutom diverse strödda underrättelser angående nämnda militärsystem. Derjemte har hr generalmajoren uppmanat undertecknad att tillmötesgå sarmimngen och tidskriften med det erkännandet?, att mitt nämnde yttrande varit fullkomligt sanningsvidrigt. Då hr Hazelius gjort sig den mödan att sjelf uppgifva de ställen uti tidskriften, hvaruti militärnotiser från Schweiz förekommit alltifrån årgången 1849, så är det intet tvifvel om att undertecknad vid det ofvannämnda tillfället begått ett misstag uti den här ofvan citerade erinran om anmärkningen i ett annat riksstånd vid 1856 års riksdag angående samma tidskrift, och såtillvida äfven råkat göra mig skyldig till en orättvisa mot dess redaktion. Bestämdt vill jag påminna mig att en sådan erinran en gång blef gjord hos ridderskapet och adeln och då lemnades obesvarad; men huruvida tiden då jag upp oaf den hafva blifvit gjord, nemligen är 1856, var ett misstag och saken möjligen passerat lera riksdagar tidigare, kan jag nu ej säga. Möjligen skulle kr H. beräget tillåta mig att söka närmere efter detta och lemra en pel derom framdeles. allt fall måste det villigt erkännas, att tidskriftens ära i nämnde afseende är räddad och attfelet legat hos mig, som antingen i en ller annan omständighet begått ett misstag, H hvilket jag är skyldig att bedja om uräkt. En annan fråga torde dock vara, buruvida denna omständighet förändrar något i let hela uti hvad som utgjorde föremålet ör min anmärkving i anförandet uti borsareståndet, jemväl med afseende på landtörsvarskomitens ståndpunkt, nemligen att öga benägenhet synes finnas hos militäruktoriteterna att omfatta folkbeväpningsdån eller milissystemet såsom hufvudprincien för försvaret, i likhet med förhållandet i Schweiz. Jag tar mig dock den friheten lär ånyo påpeka hvarföre dessa anmärkninsar egentligen af mig framställdes vid öferläggningen i borgareståndet. Frågan var nemligen om utskottsbetänkanlet, som hade gått in på det i K. M:ts proosition föreslagna lottningssystemet, hvilket fverallt i landet möttes af så mycken ovilja, kulle rent afslås, eller om man skulle, såom å ena sidan föreslogs, i underdånighet nhålla, att K. M:t måtte till en annan rikslag framlägga ett fullständigt, i alla detaler utarbetadt förslag. Det var detta sedare som flera ledamöter satte sig emot, och leribland äfven jag, af det skälet, att jag anåg ett tillräckligt försvar ej kunna uppställas nnat än på folkbeväpningens grund, men tt flertalet bland de militärer, som hittills aft ett öfvervägande inflytande vid betämmandet af sådana frågor, ännu vore för nycket obenägna för detta system, för att ill nästa riksdag vilja eller kunna åstadomma ett tillfredsställande och antagligt örslag. Då detta utgjorde utgångspunkten af mitt nförande i borgareståndet, till svar på hvad r Henschen och ett par andra ledamöter rkade såsom amendement till utskottets beänkande, så torde det ock inses, att frågan m hvad som stätt i krigsvetenskepsakadeniens tidskrift här var en .bisak, ehuru den ill mig derom ställda interpellation är fullt erättigad. Man har för öfrigt på den sednare tiden ett mer än ett prof på, att äfven äldre uwoAnAaAn bluaunna Alfra hklalara mad huar RA nm oh oh —