Aftonbladet – 12 juli 1866, sida 3

Uckten OCh KODPSTeESSsCn, emedan den Ior städse fasthåller vid den åsigt, att södern och för sig har rätt att blifva represente rad, under det att kongressen vill göra sö derns inträde i nationalförsamlingen bero ende på vissa vilkor. ön ror Tyska krigsskådeplatsen. 1) Schles. Ztg meddelar följande skildring från sin korrespondent, daterad Skalitz der 5 Juli: Staden är nu mera ett enda lasa rett. En stor del af dess invånare flydde vid stridens närmande redan den 27 förli den månad och blott några få ha återkommit; fönsterrutorna äro krossade, taken för störda af granater och till en del afbrända, rummen äro tomma och derinne, bäddade I på en usel, knappt en tum hög halmkärfve, jemra sig sårade krigare och dö af plågor, Jafmattning och brist på vederqvickelse och Jsköteel. Nakna kastas de dödes kroppar I fyra i stöten på öppna vagnar och föras ut för att nedgräfvas. (De som stupat på slagfältet begrafvas i full uniform, om de icke dessförinnan fallit i händerna på marodörer.) Lutten är förpestad och snart finnas inga lifsmedel vidare. Jag såg ännu idag, sex dagar efter bataljen, döde ligga i nedtrampade äkeriält och bakom häckar. Li. ken voro kolsvarta, ögonen hade trängt fram ur sina hålor, kroppen sönderstyckal af granatskärfvor och af rofgirigt pack, mest qvinnor, beröfvade sina sista klädespersedlar. Dessa ohyggliga syner komma beständigt att qvarstå för mitt minne. Pöbeln i trakten har genast efter slaget farit vildt fram på slagfältet; den har till och med beväpnat sig med bortkastade gevär, h ammunition ur de öfverallt kringströdda rae och gömt sig i skogarne, för xdera. De ikläda sig uniformer, som af fallne preussare och österrikare och utöiva ;epressalier i trakten. Vid Lewin hade en hop till och med trängt öfver gränsen. I dag anställde kommendanten på stället, hvilken tyvärr endast har till sitt förfogande 50 man landtvärn af 23:dje regemente:, en husvisitation i de kringligg Je byarne och fann der hundratals gevär och ammurition. Hela trakten ser vild.och delegd ut. Träden utefter chausseraa äro sönderskjutna, jeravägen förstörd, telegratädarne fladdra i vinden och hela byar äro naedbrävda. Fälten äro sönderirampade och uppsparkade af hästarne. Här ligga haliplockade gäss, der uppskurna lam och halfslugtade kor, och omkring fältköken ligga tvsen små nödvändighetsartiklar för soldain, krossade och förstörda. BSiora blodpöar utmärka de ställen, der de tappre blifit nedskjutne 10 till 15 man i sender och lixens förvandling är i full fart. Jag tror mig härmed ha gifvit en sann bild af det ergifna slagfältet, och likväl är hvarken eller någon annan i stånd att göra det igt. Ur hoparne af döde framdrogos mu på tredje dagen lefvande sårade. Då man stod i begrepp att nedgräfva liken — Avilket sker endast 2 å 3 fot djupt — fick pun emellanåt höra en och amnan ännu emra sig. Jag har sjelf talat vid en sådan, en Österrikisk fältväbel, som måste försmäkta tre dagar och två nätter uten vederqvickelse eller förbindning. — —— Under våra truppers segerrika framryckande ha alla bataljtält kommit i vår ego och måste derföre också afrödjas af oss. De itusental påträffade österrikiska tornistrar och andra munderingspersedlar bäras tillsammans i stora högar och uppbrännas. Endast gevären fortskaffas till Nachod och vidare. Ett kompari af Schweidnitzer-landtvärns-bataljonen har redan försett sig med upphittade tändnålsgevär. Österrikarne, som för öfrigt slagits som lejon, börja nu inse att det är omöjligt att kämpa mot tändnålsgeväret. Neue freie Presse i Wien för den 5 dennes känner redan österrikiska regeringens afeigt att afträda Venetien. till Napoleon för alt kunna förena sydarmen med återstoden? af trupperna i Böhmen, och gillar denna plan. Men dervid knyter tidaingen några beklagande reflexioner och yttrar: Ar det sannt som man säger, att någon nordarmå efter det ödesdigra slaget vid Königsgrätz icke längre existerar såsom en taktisk storhet; är det sannt att en af de yppersta armeer Österrike någonsin ställt i ilt, blifvit icke allenast slagen, utan sprängd, tillfångatagen och tillintetgjord af preussarne; är det sannt att detta Preussen vunnit en seger sådan det aldrig kunnat drömma sig: så frukta vi att icke heller sydarmen mera skall i rättan tid kunna uppträda på platsen för att uppehålla fienden, med framgång försvara hufvudstaden och så den segerrikt framryckande preussi-ka armån tillbaka. Ges det icke mera något militöriskt hinder fienden, som redan i detta ögonblick öfvergått Elben och beherrskar Prag—Oimi:z-banan, så är Wien direkt hotadt och preussarne skola mycket hastigare vara i vår omedelbara närhet än sydarmån han komma oss till bjelp. Umgås icke regeringen med tanken att förflytta sitt säte från Wien och prisgifva rikets hufvudstad liksom Böhwmens åt fienden, så är denna plan opraktisk. Med endast militära medel är en framgångsrik fortsättning af kriget icke att tänka på. Vår nuvarande regering eller en annan måste besluta sig att sätta de politiska häfstänger i rörelse som stå den till buds. Dit höra framförallt vädjande till folkrepresentationerna såväl på denna som andra sidan Leitha, vädjande till rättsoch hederskänslan, till österrikiska befolkningens entusiusm och ungerska frågans lösning genom ett kejserligt initiativ i stor stil. — I fortsättningen af artikeln talar bladet om möjligheten af fredsunderbandlingar med Preussen, och yttrar i detta afseende: ?Hvad tror man väl att Preussen skall fordra? Icke blott Sachsen, Hannover, Kurhessen, erkännande af Preussens öfvervälde i Tyskland; reussen skall åtminstone fordra afträdande tf en of våra nordliga provinser, och är då, Österrike genom ett enda nederlag så försvagadt alt det icke har något annat val än uetinitivt förlägga sin medelpunkt till Ofen och nedsjunka till en makt af andra rangen, el!er i händelse Preussen är mått4( Kaa rA Mm varda Aviadtora mad krAvnnno ri