Aftonbladet – 12 juli 1866, sida 2

Bakladdningsgeväret. Rörande den så otiga frågan om armens beväpning med It dugliga gevär yttrar Göteborgs HanIstidning: ?Det behöfdes blott att hafva enda gång pröfvat det berömda Wredeinfanterigeväret af 1860 års modell pål, jägarekädja, för att finna att det var all;les olämpligt för sådant krigsbruk. Man inde ej ladda det annat än i upprätt ställng och äfver då endast långsamt och med strängning. Det var alldeles klart att laddningen var ett oeftergifligt vilkor att en trupp i denna ställning ej skulle bjeipligt nedgöras, och detta borde hvarje ficer, som kommenderat en kedja, hafva sonblickligen insett. Men vär anmärkningar härom framställes äfven till bögt stående officerare, så eröll man det svaret, att saken vore af underrdnad vigt, emedan allt berodde på bajoettens. — tMea 34 af manskapet är nedsjutet innan det hinner fram så nära att ajonetten kan begagnas.4 — Ingen fara — det förstår ni inte, som ej är militär.4 Svenska armen förseddes till någon del ned sädana gevär och alla rikets skarpkyttekårer skyndade, i patriotisk ifver, ati illegna sig dem, istället för att köpa bättre ch billigare utländska gevär. Den vu i det tyska kriget vunna erfarenveten har uppryckt sinnena, och man skyniar såväl i Frankrike som i sjelfva Engand — den militära konservatismens förlofvade land — att tillegaa sig de under-I görande preussiska tändnålsgevären, som man likväl känt i flera år. Måhända kommer man att hos oss följa exemplet — det skall ej förundra oss att till nästa riksdag få läsa en proposition om en och annan mil: lion rdr, för att inköpa sådana gevär. Men under tiden hafva bättre uppfinvingar blifvit gjorda, genom hvilkas tillegnande man kunde springa framom preussiska vapnet, om man blott ville, med fördorasfri pröfnicg, taga dem i betraktande. Såsom redan blifvit nämndt, har Schweiz några månader sedan utsatt ett ganska st pris för det bästa bukladdningsgevär, hvarom det stått alla verldens nationer fritt ati täfla. Bland de öfver 100 nya ingifna modeller, som med anledning häraf blifvit omsorgsfullt profskjutna i Arau (vi veia ej om det Wredeska eller Hagströmeka gevär fö ret befanns deribland) erhöll det preussiska vändnålsgeväret icke hedersrum af de tre sådana, som gålvos; åtminstone antogs det för en månad sedan i Schweiz, att deta gevär var ganska underlägset tre al de amerikanska, som täflade om priset, och hvilka erbjödo de största föreiräden säväl i fråga om träffsäkerhet på långt afständ och hastig laddning, som med afseende å konstruktionens enkelhet och vapnets jemte ammunitionens otillgänglighet för väta. Med största beredvillighet skulle, försäkrade man, alla rörande dessa omiattande försök förda protokoller ställas till svenska regeringens förfogande, om man aktade att al dem taga del. Hvilket gevär, som skulle erhålla priset var ännu ej. bestämdt, men man antog att det skulle komma att fördelag mellan antingen 2 eller alla 3, som erhållit förslagsrum. Åtminstone ett af dessa gevär hade dun fördelen att hafva varit pröfvadt i krigsbruk uti amerikanska kriget, nemligen det förr omtalade Henry Patenw, .Isom begagnades i Shermans armå, ett gevär. hvarmed man, med träffsäkerhet på 3006 fot, skjutit 15 skott i minuten). Efter den erfarenhet, som nu vunnits : Tyskland, antaga vi att vär krigsstyrelse skall med större allvar än hittills beflita sig om att åt svenska armån tillgodogöra bäst: möjliga skjutvapen. Emellertid vore de godt om äfven enskilde personer ville der ingripa. Intet premium skulle för skarp skyttekårernas prisskjutning vara mera pas sande än ett godt, snabbt skjutande gevär och det vore ju ganska lätt att från A:ne rika efterskrifva några sådana. ) Närmare beskrifning på såväl detta, son Peabodys gevär, hvilket anses öfverträffa de förra, är tillgänglig hos Handelstidningens ut gifvare. BEPEOSOREISTE MN SANPS TEA