Aftonbladet – 11 juli 1866, sida 3

I Med rop och skrän, under sönderslagna för I sterrutors klang, ramlande bjelkars dofva dur Isande och eldvapnens soupphörliga smattrand drog sig striden mödosamt ned till den trång vägen, och kl. omkring 2 12 gick månen vp I klar och full och visade huru österrikarnes efte: Ista leder motvilligt vände om för att hindr :I preussarne att komma öfver bron. Månskenet f,som återspeglades i floden, antydde för de an fallande, att de voro nära målet för sitt arbet . samt visade österrikarne, att nu eller aldrig må Iste fienden kastas tillbaka. Å ömse sidot skic Ikade man ut jägarkedjor utåt stränderna, ocl månen lyste dem att sigta tvärs öfver floden när österrikarhe på brons första planka vänd för att sätta sig till motvärn och preussarne stan nade några bteg från dem, stirrade de stridand några ögonblick på hvarandra. Derpå börjad de en vildare strid än förut. Skotten föllo tä tare, och på den smalare vägen träffade kulorn: med svårare verkan. Hr von Drygalski, son förde 31:sta regementets skarpskyttebataljon och endast två dagar förut utnämnd till öfverstelöjt naht, stupade med två kulor i pannan, och er kapten bredvid honom blef skjuten i båda benen många stupade, och en preussisk stabsofficer: grå häst föll med en kula i hjertat mot barrie ren, sparkande bland soldaterna; men han va snart lugnad för alltid, och i detta ögenblick be. kymrade man sig föga om sår, soin tillfogades ät en Jernskodd hästhof, icke en gång i döds kampen. Österrikarne höllo tappert stånd och försökte sätta eld på bron; men olikheten i de. ras beväpning gjorde dem åter underlägsna, och det berättas, att de uppretade af sin motgång, anföllo med bajonetten, men att preussarne äf ven togo till stålet, och att detta anfall icke gjorde någon förändring i krigslyckan: det vissa r, att försvararne slutligen tvungos att draga sig tillbaka öfver bron. Under det denna strid långsamt framskred utåt vägen, fördes en annan fäktning på jernvägen med samma fortgång och nästan lika resultat. En del af österrikarne ryggade tillbaka utåt jernvägslinien från det ställe, der skottvexlingen först började och der jernbanan skär landsvägen. De dretvos tillbaka af preussarne, men på ingendera sidan var styrkan stor, och hufvudstriden utkämpades på landsvägen; men äfven här visade tändnålsgeväret sitt företräde framför österrikarnes gammalmodiga vapen, ty de sistnämnda stupade 1 proportion af 6 mot en preussare. Jernvägsbron blef icke upprifven, men banan uppnöttes af de retirerande trupperna och kan nu icke begagnas af bantåg. Preussarne stormade fram öfver båda broarna efter de retirerande österrikarne; de sistnämnda inkastade ett betydligt detachement i ett stort, ofullbordadt hus, som står vid chaussen ungefär en fjerdedels (engelsk) mil bortom bron, och gjorde åter motstånd, men icke länge; de hade förlorat mycket folk i döda, sårade och fångar; många bland deras officerare hade blifvit dödade eller tillfångatagna; men de höllo stånd, till dess de hunnit hopsamla alla kringströfvare, som flytt undan från husen i byn mt ilia ansatta af de förföljande preussarne, gsligt sprungo framåt landsvägen till Mänchengrätz. Så slutade en strid, hvilken, ehuru å ömse sidor utkämpad med största kraft och beslutsamhet, likväl aflopp till en tydlig seger för preussarne; ty när de sista bortdöende skotten upphörde kl. omkring 4 på morgonen i dag, funnos inga österrikiska soldater på tre mils afstånd från Podollbron, med undantag af de sårade och tillfångatagna. Intet artilleri deltog i striden å någondera sidan; det var endast en infanteriaktion, och preussarne hade deri stort öfvertag till följd af sina vapens öfverlägsenhet öfver deras motståndares icke allenast i afseende å hastigheten, atan äfven i träffsäkerhet; ty en soldat med ett vapen, på hvars cylinder Han måste sätta en ändhatt, höjer naturligtvis upp gevärsmynninsen i luften samt glömmer ofta under stridens prådska och oro att sänka den, så att han skicsar sin kula öfver motståndarnes leder, hvarmot en soldat, som är beväpnad med bakladdningsgevär, håller ned mynningen, och om han åkar afskjuta geväret i hast, utan att höja kolfeen till skuldran, gör hans skott ändock ver can, ehuru ofta lågt ned; ett bevis härpå är, att sanska många österrikiska fångar äro sårade i venen. Vägen till Podoll var i morse till trängsel fylld i sjukvagnar och ambulanskärror, som förde bort de särade; hvarje stuga vid vägen var förrandlad till ett tillfälligt sjukhus, och den lilla syn Schwierzin var alldeles uppfylld af sårade. Sjukbärarne, en af de nyttigaste kårer någon urm eger, voro i verksamhet ända från drabbingens början. Allt efter som de stridande paserade, upptogo dessa högsinnade män, som ej ga efter kulor och äro obekymrade för personig fara, utan åtskilnad vän och fiende, som lågo ch vredo sig på vägen, samt förde dem omorgsfullt till eftertruppen, der läkarne icke tyckes göra någon olikhet i sin omvårdnad om både sterrikare och preussare. Men det var ej enamt de, hvilkas pligt det enkom är att taga and om de sårade, som gjorde sitt bästa att indra deras plågor, hvilka sårats i striden; äfen soldater, som ej voro i tjenstgöring, såg nan här och der bära vatten till fångar å ömse idor utan åtskilnad och hjertligt söka anskaffa 11 beqvämlighet, som det stod i deras förmåga tt erbjuda dem, som under natten skjutit mot eras egna hjertan! Och detta är icke heller örvånande; ty sedan stridsuppbrusningen är öferstånden och gevärssmattret dött bort, kunna enna armås soldater icke glömma att samma pråk förenar dem med deras motståndare samt tt, när allt kommer omkring, är det sannolikt yskt blod, som, flytande från en österrikare, roppar ned på huset Habsburgs hvita uniform. I byn lemnade den, yttersta oordning prof på tridens häftighet. Österrikiska renslar, tschaoter, uniformpersedlar och vapen voro kring;rödda i vild oreda. Döda hästarlågo i dikena id vägen. Hvita rockar och kappor, som blifit afkastade i stridshvimlet, lågo kringströdda å vägen; träden, som utgjort österrikarnes barkad, lågo ännu qvar på sidan af vägen och uro spår efter en mängd kulor. Stugorna hade lifvit plundrade på sina bohagsting, och deras mmer och takbjelkar hade blifvit nedrifna för tt bilda skydd för fönster och dörrar; och utåt igen och på flodstränderna lågo föremål, hvilka a afstånd liknade högar af sammanraffsade niformer, men som på nära håll befunnos vara ,BIdatlik. Stundom ligga dei grupper af två ellr e, hopslingrade, som om de hade gripit tag i varandra under dödskampen, och stundom ligga samma lik på rygg, stirrande med svartblåa an-: gten och halfslutna, töckniga ögon rakt upp motli en brännande morgonsolen. Preussarnes mörkblå niformer med röda uppslag och österrikarnes vita med ljusblå ligga sida vid sida, men de dnares antal är likväl mycket öfvervägande, h på ena sidan af jernvägen utgöra tre preusska kårer emot 19 österrikiska en gräslig trof tändnålsgevärets öfverlägsenhet. Nära 500 osårade österrikiska fångar fingo i orse marschera upp till högqvarteret, och sterrikarnes förlust i döda och särade är mycet betydlig. Preussarne ha förlorat två döda Ticerare samt 7 eller 8 sårade. Läkarne ha Ticielt underrättat, att förhållandet mellan såde österrikare och preussare är såsom 5 till 1. ändnålsgeväret har således fällt sitt utslag både i slagfältet och sjukhuset. I dag har högqvarteret slagit sig ned här. In n skärmytsling har förefallit; österrikarne tyc8 vara stadda på full reträtt, ty under det jag rifver, visar en hvit rök, som hvirflar upp kom några barrskogar på andra sidan om Iser, t bron vid Mockelwitz, omkring 5 engelska mil danför Podoll, hvilken de antändt för att för