Aftonbladet – 11 juli 1866, sida 3

OR VR NB langelägevheter?. oo tenn Erligsskådeplatsen i Italien. Indep. Belge vill veta att kejsar Napoleon redan skickat en fullmäktig till Venetien för att taga den österrikiska skänken i besittning, äfven skall befallning redan vara gifven, att besätta den nya napoleonska besittningen med tvenne franska divisioner. Allt detta torde emellertid tarfva bekräftelse. Från Florens skrifves den 3 Juli till Köln. Zeit.: De preussiska segrarna göra här ett utomordentligt intryck. Man gläder sig, men är också på visst sätt förvånad. Om Preussen har man här öfver hufvud taget temligen orediga föreställningar, och hvad preussiska armån angår, visste mån utom de egentliga militära kretsarne intet annat, än att den icke på fem år varit i elden. För öfrigt väcka Preussens framgångar icke så litet afund i italienarnes hjertan. Man vill att äfven den italienska Hären skall få sin andel af lagrarna och yrkar ifrigt på att ett nytt försök måtte göras. Otåligheten är spänd till sin höjd. Man griper med otomordentlig ifver efter underrättelserna från lägret och lägger dem åter med sviken förhoppning åt sidan, då man ännu alltjemt icke läser något om truppernas afmarch. Ricasoli har återkommit från högqvarteret för att genast åter afresa. — Prins Amadeus sår är botadt; prinsen kommer redan i slutet af denna vecka att åter öfvertaga befälet öfver sin brigad. Italie går illa åt Wiener Zeitungs officiella bulletiner och förlustlistor. Så angifver erkehertig Albrecht antalet al de saknade till 651, medan dock hvar och en, som har ögon, måste ha sett, att öfver 1500 fångna österrikare blifvit transporterade genom Milano. Ännu löjligare är dock skrytet i den österrikiska berättelsen, att det österrikiska kavalleriet icke förlorade mer än 7 hästar vid Custozza. I lika löjligt skrytsam tonär sjunde österrikiska bulletinen hållen, eller den som talar om Pbelägringen af Salo.? I Salo erfor man med största förvåning, att man skulle vara blockerad af den österrikiska insjöflottiljen. Till de lögner, åt hvilka man kan skratta, komma vidare sådana, som måste väcka harm och förtrytelse. Så har Wiener-tidningen Presse en depeseh från Verona för den 28 Juni, enligt hvilken italienarne skulle ha utöfvat grymheter mot fångna österrikare och hängt tre österrikiska jägare. Detta är helt simpelt en gemen osanning, beräknad på att urekulda den likgil tighet hvarmed de österrikiska ambulanserna hade behandlat de sårade italienarne, medan de sårade österrikarne på de italienska hospitalerna behandlades alldeles såsom de infödda. Lamarmoras summariska rapport är daterad den 5 Juli. Han anger antalet af de gjorda österrikiska fångarna till 1500. Italienarne hade omkring 1000 sårade, deribland 68 officerare. Österrikarne hade tillsammans 80,000 man i elden. Enligt den sednaste rapporten till förbundsrådet från kommendanten öfver edsförbundets gränsbesättningstrupper arbeta österrikarne sedan d. 2 Juli på att göra Stelviopassen farbara för tungt artilleri; d. 3 Juli hade till de 1000 man österrikare som be satt Gamla Badet? vid Bormio, redan anländt fyra raketbatterier. Enligt ett den 1 Juli dateradt bref ha österrikarne rent af utplundrat byarne Vione, Pontagna, Stadolina och Ponte di Legno, men vid annalkandet af en bataljon Garibaldianer åter dagit sig tillbaka. En korrespondent från Paris till Köln. Zeit. uttalar den åsigt, att Italien genom sin allianstraktat är förhindradt att antaga vapenhvilan, så framt icke Preussen går in derpå, och han stöder denna sin åsigt på att Österrike redan före krigets utbrott skall ha erbjudit sig att afstå Venetien, men att Italien icke heller då kunde mottaga änbudet. Korrespondenten skrifver: ?Italien måste göra sitt svar på förslaget om en vapenhvila helt och hållet beroende af Preussens svar, och sjelfva Venetiens afträdande är icke tillräckligt att förändra den italienska regeringens hållning. Regeringen synes ha förutsett en sådan händelse, då den nyligen fick de italienska tidningarne att förklara, att italienarne, i händelse Venetien blefve utrymdt, skulle förfölja österrikarne utan några konsiderationer, enär Italien bundit sitt öde vid Preussens, såväl i seger som nederlag. Fredens afslutande beor således helt och hållet af Preussen, och det är ingalunda gifvet, att det kommer att samtycka.?