Aftonbladet – 11 juli 1866, sida 2

STOCKHOLM den 11 Juli. Pantschudismen. Hvad Panslavismen är, derom är nu för tiden ingen okuprnig, säger franska tidningen Opinion Nationale för den 6 dennes: Men Ryssland nöjer sig ej med att vilja annektera de slaviska folken, det rustar sig äfven för ett annat mål än det, som med panslavismen afses: nemligen att i sig inkorporera den tschudiska eller finska racen, och det är denna sträfvan som vi betecknat med det nya namnet pantschudismen. Efter det tidniogen uppräknat de förgreningar af techudiska racen, som äro spridda i det europeiska Ryssland, öfvergår den till belysandet af de ansträngningar Ryssland för närvarande gör i norska Finmarken, för att i pantschudismens namn förena denna med Ryssland. ?Sedan några år tillbaka?, fortfar tidningen, hafva omständigheter inträffat, som sannerligen gynnat Rysslands planer. Hungersnöd och elände hafva herrskat och herrska ännu i Finland, och ett stort antal ryska undersåter i denna proving ha begifvit och begifva sig till Finmarken för att slå sig ned der och Jefva af fiske och jagt, hvarpå rik tillgång finnes. Dessa emigranter hafva grupperat sig i östra delen af Finmarken, vid Varanger-fjorden, der de redan utgöra en dubbelt, ja tredubbelt större befolkning än de norska undersåtarne och der nämnde befolkning så mycket säkrare skall bli den öfverväs ande, som norrmännen, genom en motsatt rörelse, i stort antal utflytta till Amerika. Häri ligger för de skandmaviska folken en öfverhängande fara och man är både i Kristiania och Stockholm allvarsamt bekymrad derför. De finska inflyttarne, anförda af ryska agenter, uppträda med öfverdrifna anspråk och söka göra sig oberoende af de norska auktoriteterna. Konflikter hafva uppstått och man har skäl att frukta, det Ryssland, efter att ha förberedt allt, en vacker dag intervenerar till förmån för finnarne i Finmarken och begagnar tillfället att bemäktiga sig landet. För att afvända denna olycka söka de norska bladen, i förening med regeringen, förmå sina landsmän att bosätta sig i Varanger i stället för att utflytta till Amerika, de redogöra utförligt för detta nordliga lands tillgångar, men dessa patriotiska försök krönas ej med någon framgång. Den finska utvandringen tilltager år från år, tvisterna mellan de inflyttande och norrmännen bli med hvarje dag lifligare, och en retlig polemik har uppstått mellan den skandinaviska och ryska pressen. Se här hvad man 1 detta ämne får läsa i ett bref från Stockholm — tydligen af en ryss — till tidningen Le Nord, som i vestern representerar czarismens intressen: ?Det är sannt att, till följd af Finmarkens politiska förening med Norge, de civila och ecklesiastika tjenstemännen, handlandena och jordegarne äro ntan undantag af norskt ursprung, och denna dominerande minoritet skulle kanske sluta med att trycka sin karakter på Jandet och förvandla finnarne till norrmän. Men om så är regeringens mening, måste man tillstå, att pressens och opinionens filantropiska och välvilliga afsigter förelägga regeringen en i hög grad svår uppgift. Man begär åt finnarne prestmän, som förstå och kunna tala deras språk och att skolundervisningen också skall ske på finska för att fästa finnarne vid Norge genom erkänslans band?. Det är den moderna liberalismen förbehållet att hitta på dylika medel för att med sig assimilera en främmande och föga sympatetisk nationalitet. Yxan är satt till den skandinaviska stammen, det är blott fråga om att hugga till för att fälla trädet. Ryska regeringen skall ej förfela sitt mål. Framåt derföre med pantschudismen! Czaren skall snart skapa präktiga hamnar i Finmarkens vikar och der i fred och ro rusta i ordning eskadrar, som vid lägligt tillfälle kunna aflägga besök på Norges, Sverges, Frankrikes och Englands kuster. Den varning, vi nu gifva de vesterländska folken, skall troligen gå ouppmärksammad förbi. Och hvarför skulle de också oroa sig dessa folk, de äro ju rika, lyckiga, omgifna af civilisationens alla njutninsar, hvad behöfva de väl bry sig om hvad om tilldrager sig och förberedes i Finmarsens aflägsna regioner, bland den arktiska sonens is och snö, i ett land, hvars namn le ej ens känna! De ha andra saker att sköta än att sysselsätta sig med Norges intressen, Polens tårar, Danmarks olyckor. Men det var vår ligt att beröra dessa förhållanden, ty vi ia vaket öga för allt som tilldrager sig i Suropa, och derför ha vi velat varsko den ara, som vi se hotande uppstiga från Norlen. 2 sann SARS RA SA FR