Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 3

Rn I — Iyrkinvigning. Man läser i GöteborgsPosten för den 9 Juli: Invi; gningen af den nya kyrkan i Masthugget försiggick i går med mycken högtidlighet. Sedan ps. n:r 320 y. 1 blitvit afejungen afen stark ör med ackompagnement af orgel och blåsde domprosten d:r Wieselgren, andra prester, 1 da mess-! skruaret och förrättade invigningen i ett som vanligt gripande tal, dervid tillkännagi vande att kyrkan kommer att benämnas Johanniskyrkan. Ifter detsammas slut afsjöngs Hosianna Grenorsolo raed kör) och se hvar och en af de 7 presterna efter itualen uppläst ett bibe pr stade domprosten några varma förmanings samlingen, deri anmärkande hurusom samhället mid i mordbrandsanläggningarnes och dryckenskapens nejder rest åt dess invånare ett Herrans tempel; det vore samhällets hämnd? på de brottslige, att öppna för der tillträde till afhörandet af Guds eviga sanningar, en kristlig, en evangelisk hämnd. I en brinnande bön nedkallade derefter predikanten signelse öfver kyrkan och församlingen och efter atsjungardet af sista versen af ofvannämnde psalm afslutades den enkla och upplyftande högtidligheten. Predikan hölls derefter af d:r Fjellstedt och för altaret officierade kontraktsprostarne Hegardt och Lindskog. Invigningen öfvervars af så mycket folk den lilia, utmärkt vackra kyrkan kunde rymma, och deribland af landshöfdingen grefve Ihrensvärd, borgmästaren Ekman m., fl. at stadens honora tior åväl kyrkans yttre som inre gör byggmästaren, arkitekten Aug. Westerberg, all heder. Inredningen, till en del ännu icke fullkomligt afslutad, är mycket enkel, men likafullt särdeles smakfull. Såväl altarprydnader som predikstol ro hållna i en ren, af ingen onödig grannlåt fverlastad stil. Bänkarne äro som sig bör öppna, erbjudande beqväma sittplatser, åt den förstkommande. Kyrkans belägenhet på en höjd gör det man derifrån, särdeles på orgelläktaren, har den herrligaste utsigt öfver elfven, Hagorna och staden. De ädelsinnade personer inom detta samhälle, som genom frikostiga bidrag åstadkommit uppförandet af denna lika behöfliga som värdiga kobyggnad, kunna säkerligen icke vara annat n belåtna med det sitt, hvarpå deras vackra tanke realiserats.