Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

sHvad felar dig, hjertevännen? fortfor hon, smekande Molly. SÄr det tråkigt, det der brefvet? Men förstår du då icke att i det här paketet äro alla mina olycksaliga bref, som jag genast skall bränna upp, och som jag återfått, tack vare dig, lilla, älskade, förträffliga Molly, min ögonsten, min hjertevän — dessa bref, som likt ett bart huggande svärd sväfvat öfver mitt hufvud nu i två är. Ah, så bra det var, sade Moily, lifvad af Cyntias glädje. Jag trodde aldrig han skulle skicka dem. Han är bättre än vi tänkte. Nu är det således förbi med allt etta obehag. Ack, hvad jag är glad deröfver! Du tror således att ban nu vill uppge alla anspråk på din hand, Cyntia? Han kan gerna fortfara med sina anspråk: jag erkänner dem ej, och nu har han inga bevis. Ack, jag är så lätt om hjertat och det har jg att tacka dig för, du lilla, dyrbara vän! Nu är det bara en sak som återstår, och om du ville göra det—4, sade Cyntia smekande och bedjande. Ack, Cyntia, bed mig HH Jag kan ej göra mera än jag gjort. Du vet ej huru det plågar mig att tänka på mitt möte med mr Preston och på mr Sheepshanks min, då han helsade på mig. Men det är en så obetydlig sak. Jag vill icke på ditt samvete lägga den tunga bördan af att veia huru jag återfått de här brefven, men det är icke genom en person, som jag kan betro penningar, och han mäste nödvändigt ha tillbaka sina tjugutre und och nägra sbillings. Jag har räknat ut det efter fem procents ränta, och här är alltsammans, inlagdt i ett försegladt konvolut. Ack, Molly, om du ville försöka lemna det till honom! Det är det enda som åter