Aftonbladet – 9 juli 1866, sida 3

UTRIKES FRANKRIKE. Man hade i Frankrike väntat sig ett meddelande af reperingen om hennes yttre poiitik vid afslutandet af lagstiftande kårens session. Detta blef då ej af; utan måste ifen Atnöja sig med ett kort heit och hållet. betydelselöst tal af pre identen grefve Walewsti. Nu har deremot landet erhållit ett dylikt meddelande, men under en annan form, nemligen genom en tydligen pirerad artikel i Constitutionnek Denna ning upprepar, att kejsaren velät vara rämmande för de tre krigförande makternas stora strid, men att han icke kunde vara fullkomligt oivterresserad, i fall den part, som gick segrande ur kriget, ville tillskansa sig förmåner af beskafienhet att srändra tillståndet i Buropa. Den officiösa tidningen är likväl af deh åsigten, alt s-graren skall vara så försvagad efter kriget, att han icke ekall genom sina anspråk i freds vilkoren kunna fororsaka olägenheter, som kunde vä ka Frankrikes rättmätiga missnöje. Det ör, såsom than linher, ett upptepande i mera bestämda ortlalag af grundtanken i det kejserliga brefvet till Drouyn de bhuyvs: j Den 3 dennes granskades förslaget om ett senatsboslut rörande interpellationsrätten al en del af ministrarne. Kejsaren förde sjelt et och de båda kamrarnes presidenter slade eammankomsten; Om man får tro iidaingen Ja France, skall ivke älenast adressdebatten ersättas ned interpellationsrätten, utan äfven rättigheten att föreslå amendementer erhålla en Vidsträcktare tolkning, Förslaget lärer komma att i dessa dagar inlemnas till senaten. Staden Amiens har i några dagar varit starkt hemsökt af kolera. Dödsfallens antal uppgick den 3 dennes till 84. Kejsarinnan reste den 4 dit för att besöka hospitalerna. Kejsaren, som af statsbestyr qvarhälles i Paris, har beklagat, att icke äfven han kunnat begifva sig till Amiens: ENGLAND. Mötena för reformen och de afgångna ministrarne ökas med hvarje dag. Anmärkningsvärdast är, att på ett möte af Londons arbetare den 3 dennes upplästes ett bref rån Gladstone, hvari han ursäktar sig, för det han icke efterkommer inbjutlningen att bivista mötet. Derjemte förklarar han, att ängt ifrån ett öfvergifva reformen, anser ban sin och sina embetsbröders afgång såsom att sten framåt och säver. att dei nederia