Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 3

3 BOB) 0 AVI VEVRSPIUMTADIVAS MAMMEY arier, cavatinor, duetter, valser o. s. v., så att mången strykning måst företagas till förmån för arbetet. SERNER ENE Tyska krigsskädeplatsen. Aftonmonitören yttrar sig angående träffningarne i Böhmen till den 1 Juli hufvudsakligen sålunda? De hittills anlända sednaste telegrammerna tillåta oss att närmare bestämma de preussiska och österrikiska armåernas -ställning i Böbmen. De strider som egt rum ha icke definitivt uppehållit preussarnes framryckande, men Jikväl fördröjt det några dagar. Manentager attgeneral Gablenz, hvars trupper varit engagerade i dessa fäktningar, af Benedek haft i uppdrag att förhindra preussarnes framtyckande tills österrikiska armens hufvudstyrka hutnit ntega Sin ställning längre söderut. Detta-har också verkligen skett. Gablenz har icke förmått bibehålla de honom anvisade positioner, men den fästhet, hvarmed HKåns trupper under 3 dagar motsätt sig preussarnes invasion, har gifvit österrikiske öfverbefälhafvaren tid att samla sina krafter, som voro spridda på en lång linie. Denna köncentrerande rörelse måste det utan tvifvel också, tillskrifvas, att österrikarne utrymt. Oswiecim i Galizien (tätt-rid schlesiska gränsen). Man torde: erinra sig att förstå Österrikiska armekåren, Törstärkt med sech-are; framskjutit sina förposter mot norr till Bodenbech och mot öster till Teplitz, för att derigenom beskydda Prag. Den drog sig, vid framryckandet af prins Fredrik Carls ärmå. genom Reichenberg och Turpau, tillbaka till-Iserdalen, så att den kunde taga j den framryckande preussiska armån i flånken vid Jungbuntzlau och Minchengrätz. Mån vet nu att preussiska fryppernas numeriska öfverlägsenhet segrat hinder. till Färstenbräck, skulle de åter upptaga Operationerna genom att stödja gig på Gitechin. Den af Benedek anbefaltda koncentreringen hade emellertid till följd att man uppgaf denna plan, och öfverbefälhafvaren kallade till sig den armå som skulle stå vid Gitschin. Den österrikiska styrkan drar sig säledes från två sidor tillbaka till den jernbanslinie, eom går från Pardubitz till Jogsefstadt och som norr om denna fästning delar sig i två grenar. Denna linie beherrskas af den vigtiga fästningen Königsgrätz, som ligger nedanför Josefsstadt i Elbedalen, der den lilla Adler infaller i Elbe. Elbedalen, hvilken går i såmma riktning som jernbanan, sträcker sig från Riesingebirge ned till Pardubitz, der den tvärt vänder sig mot öster och vidare mot nordost tvärt igenom Böhmen, Sachsen och Preussen. Krigsoperationerna, som blifvit öfvergifna i Iserdalen, måste nu återupptagas i öfre Elbedalen. De skola få en afgörande betydelse, och efter all sannolikhet kan man vänta en stor sammandrabbning mellan de två fiendt liga armternas hufvudmassor. Om österrirne, stödjande sig på fästniogarne Königsätz och Josefsstadt: besegra sina motståndare, så bli de krossade och kastede ur Böhmen. Om deremot preussarne segra, skola deras båda Elbearmåer under Fredrik Carl oc Oderarinen änder kröfiprinsen förna sig på sjelfva slagfältet, och de skola göra sig till herrar öfver den jernvägslinie, som genom Pardubitz och Brinn utgör den stora stråkvägen till Wien... Om slaget vid Skalitz den 28 Juni skrifves till Kreuzzeivung: Femte armekären öch en brigad af 6:te hade ett blodigt arbete vid Skalitz. Fienden som dagen förut blifvit förärifven dit från höjderna vid Wisoky, anfölls dristigt. Föregående dagens hjeltar, westphalarne af 37:de regementet, hade äran af första angreppet; det var ett svårt arvete. ty fienden var stark och tapper, och under flera timmar var striden oafgjord, i let den antog allt större proportioner och växte till ett fältslag. Österrikiske generaen Ramming förde 3 brigader och 3 jägarbataljoner jemte 2 kavalleriregementen och 27 kanoner i elden. Staden Skalitz råkade i orand och blef tagen af.oss. Intill detta ögonblick var hela striden en segermarsch för 088, e neå en långsam öch blodig, isynherhet vid ernvägsbanken och på chaussten törnade masorna tillsammans och råkade i det ursinniraste handgemäng. Två gånger försökte fienlen hålla sig qvar medelst barrikaderingar, nen förgäfves; förgäfves skickade han sitt avalleri mot de preussiska bataljonerna och örgäfves grep ban äfven till bajönetten; wela skaror at generaler, stabsofficerare och igre officerare nedsjönko döde eller sårade, ;ch massorna, söm voro beröfvade sina anörare, vände om och blefvo tillfångatagne. fändnålsgevären häfdade sin förvånande öfrerlägsenhet. De österrikiska batterierna lundrade röt oss, men de träftade illa; men le få skott som träffade, anställde stor skada. Våra kanoner blefvo dem icke svaret skyllige och gjorde stor förödelse. Efter utago af fångar gingo dock många af våra kott för högt. Största fruktan ingåfvo de luften kreverande granaterna från de slätvorrade tolfpundingarne. Först motaftonen ranns den lysande segren fullständigt. Omriog 4000 fångar, 8 kanoner, 3 ammuninsvagnar och 3 fanor föllo i våra bänder. fienden qvarlemnade bortåt 500 döde och —800 särade. Men segren var oss dyr; len kostade oss nära lika många döde och årade, och ännu (den 30:de) ligga döde ch sårade på valplatsen, Från Prag skrifves till Augsb. Allg. Zeit. len 28 Juni: Till och med under de oroigaste Junidagarne 1848 erbjöd vår stad icke mn så brokig tafla, som i gär från middasen till midnatten. Hela befolkningen var vå benen mellan bangården och garnisonswospitalet, som nägot efter kl. 12 mottog örsta transporten af sina invånare, omring 180 man, hvilka deltagit i dea hårda iden föregående afton vid Podol, mellan Miinchengrätz och Turnau. KI. 9 måndags fton anföllo preussartie med öfverlägsen tyrka och ansatte de våra hårdt; spetskuorne gjorde isynnerhet många af dem krigsdugliga; men redan kl. 11 deltog jernbrisaden, som ilat till stället, i förening med achserne i striden. Åfven preussarne fingo örstärkning, och striden som varade hela len månljusa natten, antog efter hand större ch större dimensioner. Efter två fångar i esätta fver detta. Då österrikarne voro tillbakastade: a Hrm ae ms m os I MR OLE MO PN Ma DM KH m EA fö DD a