Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 2

mig att aldrig säga något, hvarken åt honom eller mamma !? Det skall jag aldrig göra. Du tror väl ej att jag ens ville göra det, utom för... För ingenting?, afbröt Cyntia hastigt. Intet skäl, hvad det vara må, skall förmå dig att säga något om detta till din far. Om du ej lyckas, kan ingen hjelpa det, och jag skall aldrig glömma att du försökt hjelpa mig, och hålla dubbelt af dig för det; men det kan ej bli värre för mig än det nu är, Tvärtom, bättre, ty nu kan jag åtminstone trösta mig med ditt deltagande. Men lofva mig att ingenting säga åt mr Gibson.? Jag bar lofvat det en gång?, svarade Molly, ?men jag ekall lofva det än en gång. Gå nu bara till sängs och försök att sofva. Du är alldeles dödsblek — du blir sjuk om du ej får sofva; klockan är öfver tre och du fryser så att du skakar.? Och dermed önskade de hvarandra godnatt. Men då Molly kom in till sig och började tänka på hvad hon hört, sjönk hennes mod. Hon såg nu tydligt alla de svårigheter som skulle hindra hennes företag, och den första af dessa var: huru skulle hon få tala vid mr Preston, utan att någon visste deraf? Huru hade Cyntia kunnat obemärkt träffa honom så ofta? Hon måste erkänna för sig sjelf att Cyntia måste hafva icke så liten öfning i att föra andra bakom ljuset och hon började blifva rädd för att sjelf nödgas göra på samma sätt. Men hon skulle försöka vandra på en rak väg och för öfrigt lita på Guds hjelp, ty hon hade rät-. ten på sin sida, derom var hon viss. FyRrftIONDEFJERDE KAPITLET. Molly Gibson firsöker hålla sitt löfte. Det föreföll underligt nog att efter föregående dagens stormiga uppträden och der